Celle, Vilodag, 26 -28 grader.
Det var riktigt skönt med en vilodag och Celle är en av de städer det är rätt att ta en vilodag i. Det är en en fantastiskt vacker stadskärna egentligen bara störd av de fruktansvärt fula Karstadt varuhusen som ser ut som en normalt Konsum eller ICA i vilken svensk småstad som helst. Annars får ju till och med MacDonalds och andra globala kedjor anpassa sig till stadsbilden och de ser till och med diskreta ut. Här ser man inte så ofta att man har tillåtit denna typ av byggnader i de gamla stadskärnorna.
På förmiddagen sökte vi upp en cykelhandlare/reparatör, som just firade 100-årsjubileum i samma lokaler. Han plockade sönder bakhjulet och konstaterade sedan att han inte kunde göra något eftersom han saknade de rätta delarna, men han la säkert trekvart på att försöka öka rörligheten i navet. Till slut gav han upp och ringde till de två andra större firmorna i staden. När jag ville betala viftade han bort mig och sa att han kunde ju inte fixa mitt problem. En av de andra firmorna trodde att de eventuellt hade den rätta delen så jag cyklade dit medan Ulla stannade kvar för att handla lite presenter i stan.
Den andra reparatören låg ganska långt ute i förorterna och de släppte allt de hade för händer för att försöka hjälpa mig. Även här skruvades hjulet isär och de kunde raskt konstatera att de var ”kasetten” det var fel på. Kasetten är tydligen den hylsa som är fäst på navet och som de olika kransarna träs upp på. Nu visade det sig tyvärr att det inte var en standard kasett som satt på min cykel utan en lite speciell sort som de inte hade på lager. De ringde till och med den tyska tillverkaren av min cykel, Toxy, och fick reda på att de skulle kunna ha den där inom 2 dagar. Han förklarade också att vad som kunde hända om den gav upp helt och hållet, så skulle jag vara tvungen att trampa hela tiden men att det var bara en minimal risk att den skulle låsa sig helt och hållet. När jag ville betala viftade han bort mig och sa att han kunde ju inte fixa mitt problem….. känns det igen?
Jag bestämde mig därför för att chansa och köra vidare med mitt nu ganska högljudda bakhjul och hoppas att det inte blir sämre på de återstående cirka 15-20 milen. En läxa jag har lärt mig är att bara använda standardkomponenter och detta baknav ska bytas ut när vi kommer hem, även om det innebär att jag måste byta hela bakhjulet……
På eftermiddagen gjorde vi Celle, tittade på de mest berömda gamla husen, besökte slottet och vandrade i slottsträdgården. Det är tydligen så att Lüneburg och Celle en gång i tiden fick välja om de skulle ha ett universitet eller ett fängelse. Lüneburg valde universitetet och Celle valde fängelset. Vi tror detta var ett misstag. De finaste städer som vi har besökt under vår resa och de med mest ”öppen” atmosfär är exempelvis Tübingen, Würzburg och Göttingen. Dessa har det gemensamt att de alla är universitetsstäder och flödet av studenter och intelligentia gör att hela staden naturligvis påverkas: Vi tycker det är ganska uppenbart när man kommer in i en sådan stad. Celle är vacker men känns ändå på något sätt lite stel och intrycket är att det är ”borgerskapet” som styr och ställer. Denna känsla har vi inte upplevt i någon av de tre andra universitetsstäderna jag nämnde tidigare och säkert inte heller i Lüneburg, som ju valde universitetet. Om inte annat så var musikvalet i Rådhuskällaren i Celle ett tecken på att något saknas. Så är jag också fånigt känslig för ”dålig smak” när det gäller musik….. ;o)
