Mölln – Travemünde, 61 km, 5 tim 13 min, 194 höjdmeter, 25 grader
Så var det dags för den sista etappen. Eftersom båten går först 22.00 ikväll från Travemünde bestämde vi oss för att ta vägen genom stadskärnan i Lübeck för att komma fram i lagom tid till färjan.
Nu följde vi cykelvägen längs med Elbe – Lübeck kanal, den så kallade Alte Salz radweg. Den är obelagd men eftersom gruset/sanden oftast är mycket hårt packat går det bra att cykla på den. Några småsträckor var nyligen reparerade och även om de var tumlade var de lite småsliriga men det har ju packat sig till ni kommer här…. ;o)
Det är en mycket vacker väg och på andra sidan kanalen kan man se de små byarna som ligger längs med kanalen. Förra året när vi kom från andra hållet åt vi lunch i Crummesse och vi passade på att göra det även i år.
För första gången på resan hörde vi här också Göken, det var en västergök! Västergök är bästergök! Den följde sedan med oss på cykelturen upp till Lübeck och vi hörde den med jämna mellanrum. Vi följde cykelvägen som slingrade sig fram än på den ena än på den andra sidan av kanalen. När vi tyckte vi hade de kända byggnadernas profiler tillräckligt nära, plockade vi fram detaljkartan över Lübeck och jämförde vad det stod på skylten vid nästa bro. Jodå, vi var mitt i centrum. Så enkelt det är med cykelvägar till och med i stora städer. Vi har i färskt minne när vi har suttit i oändliga bilköer för att komma fram just i Lübeck, och nu har vi lite avslappnat cyklat igenom hela smeten.
Från början hade vi tänkt ta pendeltåget ut till Scandinavienkai men efter att ha sett den allmänna röran vid ombyggnaden av banhof, tänkte vi om. Det är ju bara ett par mil till och båten går ju först vid 22-tiden. Vi bestämde oss för att cykla istället för att böka och stöka med alla andra på stationen. Men först avskedstårta på det berömda torget på den marzipanbagaren Niedereggers berömda café. Där finns även ett slags museum med alla marzipanprodukterna och jodå, Ulla tog marzipantårta och jag höll mig lite försiktigare till frukttårta, feg som jag är.
Styrkta av tårtan letade vi upp cykelvägen ut mot Travemünde som mycket vackert gick längs kanten på ett naturreservat på sydkanten av havsviken Untertrave. Själva cykelvägen var på gränsen vad man klarar på en liggcykel och det var nog tur att jag har några mil i benen vid det här laget men läget och utsikten kompenserade till fullo. Slutligen skulle vi korsa högbron… trodde vi ja! Den var avstängd eftersom en ny tunnel hade tagits i drift och där var alla cykelmärken överkorsade. I ett ögonblick av fasa såg jag framför mig att vi skulle få cykla in till centrum för att ta tåget i alla fall, då såg vi skyltarna som visade vägen till ”shuttlebus”. Vi behövde bara lyfta ombord cyklarna så körde den oss igenom tunneln.
Sedan återstod bara en knapp timmes cykling ut till färjeläget och vi kunde checka in, binda fast cyklarna längs fram på långtradardäck, och dra oss tillbaka till vår hytt. I morgon avslutas årets cykeltur i Trelleborg när vi möter våra barn som har kört ner dit för att hämta oss och våra trogna cyklar.
