|
|
Lördag 7 maj 41 km på 2,41 timmar ger 15,20 km/tim snitthastighet, 20 – 25 grader.
Så var det dags för den sista etappen in till Wien. Vi hade avsiktligen gjort den sista etappen lite kortare så att vi skulle komma fram ganska tidigt på dagen. Den kan ju vara lite struligt att hitta rätt och sedan ska vi ju hitta någonstans att bo. Vi har ännu inte bestämt om vi ska sova två eller tre nätter i Wien, det får avgöras av vad vi hittar för ställe att bo på och hur tillbakaresan till Doanueschingen kan ordnas.
Strax utanför byn var det stora aktiviteter på gång. Det var en sorts tävling i sommarcurling om vi fattade det hela rätt. Massor med lag höll på och sköt iväg en sorts skivor med pinnar på. Domarna vakade över det hela med en noggrann blick och på huset fanns ett emblem med texten Eisschutzen…. någon is såg vi inte röken av men det låg en damm precis bredvid som kan bli lämplig vintertid. Det är alltid spännande med folk som går in för något med liv och lust…. det är mer det där med lagom och rädsla för att sticka ut som är skrämmande.
Vi har ofta konstaterat att det är lättare att komma in till en stor stad längs med cykelvägarna än det är när man kommer med bil på de stora vägarna. Det var precis samma sak med Wien, vi bara följde cykelledsskyltarna och frågade ett par personer längs med vägen. Vips stod vi på Schwedenplatz som är mitt i smeten och bara ett par stenkast från Stefansdomen. Hur enkelt som helst!
Vi letade upp vårt tilltänkta hotell Post som bara var några få kvarter bort och fick ett strålande bra rum till ett mycket bra pris för att vara i de mest centrala delarna av Wien. Priset var att toalett och dusch är i korridoren men det är lätt att acceptera när det gör nästan 150€ i skillnad på tre nätter.
Sedan tog vi U-bahn till Bahnhof West som är den tågstation tågen tillbaka går från. Vi kände att nu när vi hade hittat billigt boende ville vi få kontroll över hemresan också. En supereffektiv upplysning letade fram alternativet med minst antal tågbyten. Tyvärr var den mest optimala tiden slutsåld på en sträcka så nu får vi gå upp i ottan för att hinna med tåget. Första sträckan blir Wien – Salzburg, sedan Salzburg – Ulm och slutligen Ulm till Donaueschingen med cirka en timmes tid för tågbytena på varje ställe. I Österike är det gratis med cyklarna på tåg medan det är en reservationsavgift i Tyskland. Dock måste man reservera plats för cykeln både i Österrike och i Tyskland på Intercitytågen men det behövs inte på de regionala tågen.
Totalt kostar resan 129 € per person och 12 € per cykel. I Sverige är det överhuvud taget inte möjligt att ta med sig cykel på SJ! Otroligt, på 2000-talet…. jag vet faktiskt inget annat land där man inte kan ta med cykeln på tåget!
Fredag 6 maj. 66 km på 4,33 timmar ger 14,30 km/tim snitthastighet, 19-23 grader.
Det var skön cykling under hela dagen, närmast totalt slätt och fina jämna cykelvägar. Det märks att vi börjar närma oss Wien för allt fler gäng med långfärdscyklister dyker upp. Många tittar roat på våra liggcyklar och när vi stannar är det ofta någon som vill prata.
Vi ser många Johannesnycklar längs med vägen och en hel del andra spännande växter. Eftersom vi inte har någon flora är det knepigt att bestämma dem, den här klockan exempelvis är ju oerhört gracil och vacker men vi vet tyvärr inte namnet på den just nu… kanske någon av våra biologiskt orienterade läsare vet?
På kvällen kom vi fram till ännu en charmig och mysig liten by som heter Tulln. Vi lyckades få rum på det bästa Gasthofet i byn. Det var både billigt, mycket trevligt och med riktigt god mat. Ovanpå det hade dom ett eget microbryggeri och var mycket stolta över sin ekologiska och ofiltrerade öl. Först tyckte vi den var lite skum eftersom den var grumlig… men vi vande oss snabbt! Mums!
Torsdag 5 maj. 52 km på 3,30 timmar ger 14,70 km/tim snitthastighet, 13-17 grader.
Huvudattraktionen idag var det magnifika Benediktinerklostret i Melk. En smått otrolig prakt har samlats här cirka 10 mil från Wien därför att den värdsliga makten i form av Habsburgarna och kyrkliga makten sammanstrålade här på en klippa högt över Donau.
Intrycket är överväldigande och när man efter en rundvandring i museet kommer in i stiftskyrkan blir det nästan bedövande med allt guld. Jag får faktiskt associationer till hinduiska eller buddistiska helgedomar mer än till våra protestantiska.
Jag gillade nog trädgårdens paviljong mest även om den är betydligt senare. Väggarna och taket är målade så sent som i början av 1800-talet och som speglar den tidens syn på djurlivet i tropikerna. Läckert!
Vi kom i väg från Melk först vid 4-tiden och fick cykla på ganska bra för att hinna fram till vår planerade övernattning i rimlig tid. Vi hade valt just denna by därför att det är precis där så två specialiteter börjar odlas.
Först är det Marillen som är en sorts aprikoser som odlas just i denna del av Österike och som används till allt från marmelad, bakelser, knödeln och snaps. Just här är det också som vinodlingarna börjar i Österike och just den lilla by vi övernattade i har ett speciellt torrt mineralaktigt vin som de kallar för Smaragd och som bara kan framställas vissa gynnsamma år. Naturligtvis provade vi ett glas till vår sparris och jag kan bara säga att jag kan tänka mig att göra det en gång till….
Onsdag 4 maj. 58 km på 3,43 timmar ger 15,50 km/tim snitthastighet, 13-19 grader.
Det var betydligt bättre väder idag även om det fortfarande var lite kyligt när vi gav oss av. Vi följde den ”umleitung” fortfarande under några timmar idag. Vi stötte på en del informationsmaterial längs med vägen i form av stora informationstavlor. På grund av de stora översvämningarna i början på 2000-talet har man beslutat att investera enorma summor (1,5 miljarder) för att bygga enorma vallar för att hindra Donau att översvämma 1000-tals hus som förra gången. Nästan lika mycket investeras i att flytta 5 byar som kommer att ligga innanför vallarna. Den lilla konsekvensen för vår del är att få cykla en annan och lite längre väg än planerat. Hittills har vi ju cyklat på den norra sidan men nu blir vi tvungna att följa den södra ett tag.
Naturligtvis är anledningen till dessa översvämningar att man genom att kanalisera Donau har tagit bort de naturliga buffertområderna med årliga översvämningar och nu måste anlägga nya konstgjorda buffertområden.
Eftersom det åter igen är min cellgiftsdag försöket vi få en lite mindre ansträngande dag men som alltid dyker det upp så mycket spännande att titta på. Vi missar också lunchställe och får cykla lite för långt innan vi hittar ett annat.
Cyklingen är hur som helst åter igen makalöst vacker och vi glider gram genom det ena underbara panoramat efter det andra när Donau slingrar sig fram genom berg och kullar. Det känns lite märkligt att se att de redan tar den första höskörden och att våra midsommarblommor redan är i full blom här. Många små pangställen dyker upp längs vägen och det händer mer än en gång att vi säger ”här skulle vi kunna bo” men snart lägger vi till… ”några månader om året” för vi bor ju på ett sånt fint ställe hemma i Småland med så härliga vänner. Vi har inga som helst planer på att flytta utomlands som pensionärer, men kanske bo söderöver ett par månader om vintern när det kan vara som dystrast i Sverige. Men vi vill nog inte ha ett fast ställe och binda sig för ett hus eller så, snarare känna friheten att kunna följa sina impulser. För ett antal år sedan funderade vi på ett litet hus i södra Europa men vi har kommit fram till att vi inte vill inte binda upp oss med nya ansvar och plikter som det ofelbart innebär. Snarare kanske vi hyr något ställe eller bara följer vår näsa och våra intressen och luffar runt.
I år kändes det inte lika viktigt att drömma söderöver för vi tyckte att vintern var ovanligt bra med mycket snö och kyla under långa perioder, det blir så mycket ljusare då och vemodet slår inte till lika hårt då. När man kommer in efter en skidtur, tänder en brasa och gör en riktigt god kopp kaffe…. Mmm
I dag tog vi oss ett genomsnittligt antal kilometer fram till den mysiga lilla staden Ybbs och hittade en trevligt Gasthof men eftersom vi fick slingra en hel del på grund av byggprojektet blev det inte så många kilometer av den ursprungliga planerade sträckan. Vi kommer därför först fram till Wien på lördag, vilket ändå är två dagar tidigare än de ursprungliga planerna.
Tisdag 3 maj. 55 km på 3,29 timmar ger 15,80 km/tim snitthastighet, 9-16 gader
Nu har vi kommit ganska långt på vår cykeltur. Vi har passerat Linz och har bara 3-5 dagar kvar på själva cyklingen. Efter ett par dagar i Wien ska vi sedan ta våra cyklar på tåget tillbaka till Donaueschingen. Vi vet bara att detta ska vara möjligt men har inga detaljer om hur det ska gå till så lite ovisst är det ju…
På kartan här kan man se hur långt vi har kommit och det går ju att skymta Wien en liten bit till höger om där den röda linjen slutar.
Byn där vi övernattar är ovanligt ointressant och det mest spännande är nog den vajerfärja som transporterar bilar och cyklar över Donau. Den sitter fast i en vajer och genom att snedställa färjan mot strömmen låter den strömmen trycka över färjan till andra sidan. När den ska tillbaka snedställer dom bara färjan åt andra hållet. Smart, ekonomiskt och grönt!
När vi vaknade i morse regnade det ganska intensivt och himlen var jämngrå så vi bestämde oss för att ta det riktigt lugnt och invänta förhoppningsvis bättre väder. Gasthofet har ingen egen frukostservering så vi får gå upp i byn och äta resans dyraste frukost på ett café. Överhuvud taget var det ett märkligt Gasthof där all personal var helt ny men läget precis nere vid floden kunde inte ha varit bättre.
Framåt 12-tiden lättade regnet och övergick i duggregn och vi gav oss iväg med regnkläder på. Den första milen in till Linz gick bredvid en större väg och sedan tog 1 mil långt industriområde över. Stanken av äckliga kemikalier var rätt otäck och jag fick obehagliga flashbacks från mina kemistudier från Lunds universitet.
Snart fick vi som väl var en härlig medvind och vi forsade snart fram i en medelhastighet av 24 km/tim nere på flodbanken. Det var verkligen en härligt känsla…. som fick ett plötsligt och oväntat stopp. I den lilla byn Au ropade folk något åt oss och vi trodde de vinkade glatt men några hundra meter längre fram var cykelledsskyltarna överkryssade och det var en bom över vägen.
En man kom ikapp oss och berättade ett det pågår ett stort dammprojekt och att det inte går att cykla på Donau Radweg här och några mil framåt. Han gav oss en karta som visade på en alternativ väg. Konsekvensen var uppenbar att vi inte skulle nå fram till den planerade byn utan vi fick leta upp något alternativt ställe på färdvägen. Ulla frågade ett par byggjobbare som tipsade om ett trevligt gasthof i byn Perg där vi turligt nog fick det sista dubbelrummet.
|
|
Kommentarer