Creuzburg – Treffurt, 35 km, 28 underbara sommargrader, 131 höjdmeter
Vi är förälskade i Werratal! Hela dagen har det varit helt fantastisk cykling genom enormt vackra naturområden i utkanten av Nationalparken Hainich som har det största sammanhängande skogsområdet i Tyskland med bland annat 7 Hackspettarter! Det är mycket glest bebyggt och husen finns bara samlade i små fantastiska korsvirkesbyar. Var och varannan by är utmärkt på kartan som särskilt sevärd och texter som ”schöner ortskern” och ”schönes ortsbild” finns med större täthet här än någon annanstans vi har varit i Tyskland. Mellan dessa små charmiga byar går makalöst vackra cykelvägar mellan karstklipporna och den slingrande Werra. Alla cykelvägar är inte belagda men ändå av mycket bra skick men det är klart att vid mycket regn kan en del av dem nog bli besvärliga. En del av Werra Radwag går även på vackra små asfaltvägar med mycket lite trafik. Det är klart det är extra vackert just nu med sommarvärmen, bokskogarna som är på vippen att slå ut och Ramslök och Vitsippor överallt på marken.
Idag har vi för första gången hört Näktergalen och det är lika underbart varje år när man hör den för första gången. Det har i alla fall gett lite extra glans åt denna dag. Under denna resa har vi följts åt med Nunneörtens blomning och med Svart Rödstjärt. Inget undantag här… massor med vita och röda Nunneörter och den Svarta Rödstjärten hoppar fram på muren just när vi äter lunch i Graues Schloss i lilla staden Mihla. Vi blev rekommenderade detta lunchställe av de som jobbade på borgen i Creuzburg. Bra rekommendation!
överallt blir vi otroligt trevligt bemötta. Delvis kanske därför att vi är de första touringcyklisterna för säsongen men vi tolkar det också som ett uppriktigt intresse. Alla tar sig tid, berättar gärna sin historia och hur förändringarna sedan DDR:s fall har påverkat deras liv. Många vi träffar är arbetslösa och berättar hur detta har gått till och hur de ser på sig själva och det nya Tyskland. Det skadar faktiskt inte att ha den lilla svenska flaggan som jag har på liggcykelns varningspinne. Vid ett par tillfällen har vi faktiskt sett att folk har ändrat attityd från avvaktande till tillmötesgående. Vi träffar en cyklist Idag var jag inne på turistbyrån i den lilla orten Treffurt, där vi har bestämt oss för att övernatta. Ulla väntade utanför och blev genast ”överfallen” av en ivrig dam som berättade sin historia för Ulla. Hon säger att hon absolut inte vill ha tillbaka det gamla DDR men att det inte alls var så illa som vi i väst ofta tror. Hon blev arbetslös sedan Volvo köpt upp och lagt ner den bilsätesfabrik hon arbetade på, men lyckades till skillnad från många andra hitta ett nytt jobb. En liknande bild gav en arbetslös 59-årig före detta militär som vi träffade cyklande strax utanför den lilla byn Falken (bara det!). Han såg fram emot sin pension om två år och trodde sig nog kunna hanka sig fram till dess sedan textilfabriken blivit utkonkurrerad av kinesiska företag. Vi mötte ingen bitterhet hos dessa personer men andra sa att det tar två generationer innan Tyskland är en enhet.
Jag ville köpa en särskild karta över nationalparken och gick därför in på den lilla turistbyrån i den lilla staden Treffurt. Eftersom Ulla talar flytande tyska, är det normalt hon som gör sådant. Mannen där inne var mitt uppe i en diskussion med ett annat par men tystnade när jag kom. Feg som jag är med min dåliga tyska frågade jag om han pratade engelska och han förklarade då att det var mycket lite engelska han kunde eftersom de bara hade fått lära sig ryska. Mannen i det andra paret instämde och de förklarade hur skolan hade fungerat. Vi krånglade oss fram på tysk-engelska och då sa mannen något som antydde att han trodde vi var från England eller USA. När jag sa att vi var från Sverige sa de….. Ahhhhh Schweden och så förändrades deras attityd som man vänder en hand! Efter ett långt och alltmer ivrigt samtal om allt från Hackspettar till liggcyklar ringde mannen till slut till ett litet hotell i utkanten av byn för att kontrollera att de gick att få ett rum trots att det var ruhe-tag. Sedan stängde han turistbyrån för att cykla med oss genom den fantastsikta korsvirkesstaden för att visa oss var hotellet låg och för att se till att allt blev till vår belåtenhet.
Denna vänlighet och intresse överaskar oss hela tiden här längs med Werra Radweg. Vi håller redan på och funderar på hur vi ska kunna ta med våra barn hit och visa dem den fantastiska Werratal. Tänk er underbar natur och kultur och vänliga människor på en och samma plats. Vi är förälskade i Werratal! Någon annan gång kommer vi tillbaka för att cykla hela Werratal radweg.
