Creuzburg, Måndag den 24 april

Würzburg – Creuzburg. 26 grader.

Det blev Werra vi valde! Vi tog oss upp till Eisenach med hjälp av lokaltåg och ett byte i Grimmental. Ganska smärtfritt det hela. Det vi inte riktigt hade insett var att vi åkte in i gamla DDR. Det blev nästan brutalt uppenbart när vi klev av det första tåget i Grimmental och hade 30 minuters väntan på det andra. Stationen var igenbommad och förfallet långt gånget. Det växte sly på de flesta tågspåren och tvärs över spåren låg en en Trabantskrot. Han staplade gamla Trabanter på hög och plockade de bästa delarna för att åstadkomma en hyffsad ny. En som hade gått 35000 mil såldes i gott skick för 1000 euro. Det andra som slog oss var lugnet. Det var tyst, människor tog det lugnt och allting hade ett annat tempo. När det nya tåget kom in blev kontrasterna ännu tydligare. Det var alldeles nytt, inköpt av Deutsche Bahn tillsammans med delstatsförvaltningen för att tillsammans med papperskorgar, bänkar och biljettautomater, som var av samma snitt som i resten av Tyskland. Kontratsten mot det tomma, nedlagda, eternitklädda stationshuset och de arbetstillfällen som funnits där var massiv. Dessa tomma förfallna stationshus har vi sett många fler av, men det det går moderna tåg som stannar överallt i den glest befolkade landsbygden.

Så har vi mött Gafsan på riktigt. Gafsan från Mumintrollböckerna alltså. Hon heter Maria Boll och lever i den lilla, fantastsikt charmiga staden Creuzburg. Vi lämnade tåget i Eisenach och styrde vår färd mot denna lilla by, eftersom det står så positivt om den i vägbeskrivningen för Werra Radweg. Efter en mycket vacker cykling först längs med floden Hörsel (ja ni hörde rätt) följde vi sedan Werra fram till Creuzburg. Slottet/borgen hade Ruhetag så vi fick välja något av hotellen nere i byn.

Det blev Marias ställe! Vi har aldrig mött en så virrig, stressad och vänlig människa i en och samma person. Våldsamt svärande och kedjerökande, med kutrygg och håret spretande åt alla håll på denna krumryggade lilla smala person. Utslungandes fördomar och klagomål mot gäster, hur mycket hon har att göra, vädret, andra i byn och folk som vi som borde vara förbjudna för att vi bara stannar en natt, är hon samtidigt helt underbar och omtänksam. Frågar hur många minuter äggen ska vara kokta till frukosten, är noga med ett det finns en flaska med mineralvatten på rummet och prutar med sig själv bara därför att vi är de första cykelturisterna för säsongen. Hon och Ulla finner varandra och hon vet inte hur väl hon vill oss när vi skils åt dan därpå. Då har hon berättat sitt livs histroria, då hon har haft hotell i Ruhr-området och sportaffär i Frankfurt. Hon flyttade till östra Tyskland för att få det lite lugnare, men nu tyckte hon att det nästan var lite väl lugnt Ulla försöker få henne att inse att hon ska göra något åt sin hälsa, sluta röka och göra något åt sin rygg.Vi tror att vi kommer tillbaka till Gafsan om ett tag igen, då får vi väl se hur det är med hennes rygg.

I Creuzburg finns en ”burg”. Självklart! En alldeles fantastsik borg högt uppe på ett liet berg mitt i byn. Nedanför slingrar Werra och bokskogarna och karstklipporna syns åt alla håll. Den ligger bara fem minuters promenad upp från marknadsplatsen och har en fullständig ringmur och några helt underbara hus innanför. Vi hade oturen att komma hit på deras ruhetag men gick på morgonen efter upp för att kolla in hotell och restaurangen. De har sex gästrum inredda i det gamla boningshuset. Det känns makalöst att kunna bo och äta på ett sådant intimt och historiskt ställe. Vi ska försöka komma tillbaka vid ett annat tillfälle.