Tübingen – Nürtingen, 35 km, 2 tim 45 min, 13,20 km/t, 147 höjdmeter, 23 grader!
Vi kom iväg från Tübingen bra mycket senare än vi tänkt eftersom vi ville utnyttja den välsorterade cykelaffären till att prova ut en ny sadel till Ulla. Hon har haft den tidigare ända sedan vi köpte cykeln men inte varit riktigt nöjd med den. Efter att ha kört som provrundor verkar hon ha hittat den bästa så här långt. Det blev en Selle Royal Comfort i en speciell dammodell. Nu lämnade vi den trevliga staden först vid 12.30. Vårvädret var fantastiskt skönt och det var första gången jag körde i korta cykelbyxor och kortärmad cykeltröja. Helt underbart! Vi tänkte köra på lite snabbt för att hinna ett par mil innan lunch men som alltid dyker det upp saker man vill titta närmare på, som exempelvis en röd Glada som satt på en åker och flög upp och svävade bara ett par meter över våra huvuden. Vi blev så paffa att vi inte ens hann få upp kameran.
Skogarna som vi cyklar längs med är fyllda av Ramslök som de gör fantastiskt god soppa och sås på. Vi kommer ihåg förra året då vi åkte ett par veckor senare då hela skogarna luktade lök….. Vi ser fram emot det snart igen. Vi velar lite om hur vi ska göra när vi kommer fram till Heilbronn om några dagar. Antingen fortsätta Neckar radweg till Heidelberg och sedan ta oss över till Fulda radweg eller ta oss över till Werra radweg. Werra är ny för oss medan vi har mycket fina minnen från Fulda och de små städerna längs den. Om par dagar måste vi bestämma oss!
Så precis när vi börjar fundera på var vi ska äta lunch händer det som måste hända på varje långtur. När vi körde genom en liten by fick vi möte med ett annat gäng cyklister samtidigt som det kom gångtrafikanter och vi kunde inte riktigt välja väg och plötsligt låg det krossat glas i vår väg. Först några hundra meter senare märkte Ulla att hon tappade luft i bakdäcket. Vi tog oss ner till en parkeringsplats vid en skogsluttning och bytte slang ganska snabbt och smärtfritt. Vi har uppgraderat våra verktyg sedan förra året och har nu Crank Brothers multivertyg och pump. Vilken skillnad det är på kvalitetsprylar och Biltema-skräp! Det är värt varje krona i prisskillnad. Förra året håll vi på att bli stående i regnet med ett punkterat bakhjul sedan först däcksavtagaren brutits och sedan när pumpen inte riktigt vill fungera. För att slippa punkteringar har vi satsat på riktigt bra däck. De heter Schwalbe Marathon plus och är speciellt gjorda för långfärdstouring med ett kevlarskikt för att göra det närmast punkteringsfritt. De använder ett mycket högre tryck, vilket tillsammans med Kevlarskiktet påstås göra att man kan köra över till och med häftstift. I Sverige är dyra om man måste specialbeställa men i Tyskland finns de överallt till mera överkomliga priser. Vi har också med två extra slangar, en 26″ till Ullas hjul och en 20″ till Bengts betydligt mindre hjul. Om vi punkterar är det bara att byta slang och fixa den gamla på kvällen eller köpa en ny om det finns någon cykelaffär.
Det tog oss nog cirka 30 minuter att fixa däcket och då återstod egentligen bara två problem. Man blir rejält smutsig av att mecka med en långfärdscykel som inte är rengjord på ett par veckor och nu hade vi missat det magiska 14-slaget för lunchservering. Det första problemet löstes delvis med hjälp av stora tuvor Svalört som nästan har lite tvålliknande egenskaper. Det andra problemet var lite knepigare och vi letade i ett par byar utan att hitta några öppna ställen. Slutligen gjorde vi så att vi lastade av cyklarna och Ulla satte sig ner vid Neckar med cykelväskorna så gav jag mig iväg på något att äta. Högt uppe i en närbelägen by hittade jag ett öppet bageri som även hade ett mycket litet utbud av annat. Ägaren var mycket tillmötesgående och förstod vår situation. Han bredde några bullar och fixade ost till dem, vi fick två Joggi med plastskedar, två kalla öl och slutligen två äpplen. Det tog bara några tuggor på bullarna och en klunk av ölen för att friden skulle vara återställd och vi åter kunde njuta av det underbara vårvädret. Från vår lilla picknickplats var det bara en dryg mil in till Nürtingen. Vi hade ju egentligen tänkt köra ett par mil till men nu gjorde omständigheterna att det var läge för att tänka om och spara lite på krafterna. Nürtingen är understruken i guideboken till Neckar Radweg och inramad i ADFC:s cykelkarta, vilket i båda fallen betyder att den är något alldeles särskilt. I detta fall är det en gammal trång stadskärna med korsvirkesshus, prång och branta små trappor som skapar en särskild karaktär. Det övertygade oss lätt om att detta var rätt plats att övernatta på och vi hittade snabbt ett hyffsat billigt litet hotell.
