Neuhausen am Rheinfall. 20 km i dagsregn, 4 grader och lite upp och ner.
Eftersom vi hade hört att det skulle bli dagsregn, bestämde vi oss för att ta en sovmorgon och beställde frukost till 9.30. Vi tog det lugnt hela morgonen och gav oss iväg först vid 12-tiden. Det regnade fortfarande envist men när vi korsade Rhein gjorde den fantastiska synen att vi glömde bort att det regnande. Vi tog oss upp från Eglisau till en av de stora cykelvägarna i dessa trakter, som vi sedan följde genom de små charmiga byarna Wil, Rafz, Lottstetten, Jestetteh. Vi stötte på en välsorterad cykelaffär och köpte vattentäta (GoreTex) cykelhandskar till Ulla, så att hon skulle slippa frysa om händerna. Det är ju bara fyra grader ”varmt”.
Vårt mål för dagen är europas största vattenfall, mätt i mängden vatten. Det ligger Vid Neuhausen där vi bor i natt. En imponerande syn och mitt i vattenfallen står en klippa som man kan åka ut med båt till och gå upp till. Säkert en fantastisk upplevelse men vi valde att avstå eftersom vi kände oss ganska utkylda…. För vår del räckte med att beundra vattenfallen från stranden. Det är lite svårt att tänka sig att detta är samma Rhein som vi cyklade bredvid i gränstrakterna mellan Tyskland och Frankrike. Där stor, sävlig och lugn, här skummande, kraftfull och imponerande.Under dagen cyklade vi stundtals i Schweiz och stundtals i Tyskland, det var knappt det märktes när vi gick över gränsen. Dagen började i Schweiz och slutade i Schweiz, men däremellan hade vi varit två gånger i Tyskland.
Framme i Neuhausen lyckades vi hitta ett nyrenoverat Hotell Edelwies. Ett ungt par från Serbien har satsat på att bygga upp en ny framtid i centrala europa. Det visade sig att hela byn var på väg att tas över av människor ifrån det före detta Jogoslavien. Byn var inte riktigt vad vi hade väntat oss, här vid en av de större sevärdheterna i europa trodde vi på en blomstrande turistindustri men det visade sig att de var storföretagen som blomstarde här. Siemens praktiskt taget ägde byn och mycket lite var inriktat på turismen. Kraften från vattnet har naturligtvis varit drivkraften bakom den tunga industrietableringen här, men också förklaringen till ett ganska slitet och nerkört samhälle. Här har vi kanske förklaringen till att det är möjligt för de nuvarande ägarna att ta över och renovera egendomar mitt i centrala europa. Vi tror de sitter på en guldgruva om de sköter sina kort rätt.
Efter varm dusch och en hutt Gammeldansk för att mota bort kylan ur märgen, gick vi ut på byn för att hitta något ställe att äta på. Efter några Pizzerior och Kebabställen hittade vi ett perfekt ställe mitt emot Siemens kontor på Industriplatz. Ett ungt par från den Jogoslaviska delen av Makedonien hade för 5 dagar sedan öppnat sina drömmars restaurang här. Allt var perfekt från det vi klev in genom dörrarna, frågorna om vi ville äta eller bara sitta i baren, om vi ville sitta rökfritt eller röka. Ljusen tändes omedelbums och Vi fick vår fantastiska tomatsoppa på bara några minuter. Sedan var allt precis så bra som det kan vara på en riktigt bra restaurang. Fantastiskt mitt i ett industriområde men med en av europas största potentiella turistattraktioner om hörnet. Vi hoppas att de har gjort en riktig satsning!