En helt vanlig onsdag kväll i Wietzenhausen den 27 april

By | 27 april, 2006

Eschwege – Witzenhausen, 41 km, 3 tim 15 min, 177 höjdmeter

IMGP0066.JPG

Det var en mycket trevlig och familjär stämning på det Gasthaus vi bodde på mitt i den gamla stan i Eschwege. Dock var det mer ljud än väntat från från gågatan utanför vårt sovrum. Tillsammans med ett droppande element störde det nattsömnen en hel del. Eschwege var annars en mycket charmig liten stad med massor av vackra korsvirkeshus. Innehavaren var själv cyklist och gav oss lite tips inför några vägval längre fram. Vi har nu bestämt oss för att inte köra ända fram till Hann. Münden utan istället gena från Witzenhausen direkt över till Leine Radweg ett par mil söder om Göttingen. Det var lite kyligare idag så vi pälsade på oss lite mer än de senaste dagarna. Hela dagen har vi slingrat fram bredvid Werra genom fantastiskt vackra korsvirkesbyar och backar med bokskogar som håller på att slå ut. Werra är verkligen vackert och vi känner att vi har upptäckt en riktig pärla.

Framåt lunch började det dugga lite och sedan ökade det allt eftersom. Vi var inställda på dagsregn eftersom man sagt så på väderrapporten. Vi åt en enkel lunch på ett cykelrastställe strax utanför Allendorf. Nu började det också för första gången dyka upp andra långfärdscyklister. Bland annat ett äldre par som såg ut ungefär som vi kommer att göra om 15 år. Det är lätt att föreställa oss i deras roll, kryssande omkring på landsbygden i Europa för att möta våren på bästa tänkbara sätt. Det är en bild som vi med tillförsikt kan se framför oss… ;o)

P1010865.JPG

F ramåt kvällen började vi närma oss dagens mål, den lilla byn Witzenhausen. Redan på avstånd såg vi att det stod ett vitt skimmer kring byn och när vi kom närmare förstod vi att det var körsbärsträden som blommade. Helt underbart. När vi kommit in i byn siktade vi på det gamla torget. Ulla kom i samspråk med ett par gamla damer och frågade dem om var det var bäst för oss att bo. Snart involverade de fler gamla tanter och olika åsikter bröts mot varandra. De bestämde sig för att ”Hotell zur burg” var det mest lämpliga för oss och försåg oss med ett par alternativa vägförslag beroende på vilken av tanterna man litade mest på. Jo, vi hittade till hotellet genom att följa den riktning de pekade ut men vår egen väg. Vi fick det orientaliska rummet….. kul!

På kvällen skulle vi ge oss ut och äta och strosade ner mot marknadsplatsen och fick då se att det var något jippo på gång på Hotell zur Krone. Man hade nyinvigningspartaj och alla var välkomna, så även vi! Efter sekt (Tysk Champagne) och snittare i foajén fick vi avnjuta det lokala bandet ”Rudolf old Germany swing ensamble” ett tvåmannaband + Roland autokomp, som spelade gamla örhängen som ”The girl from Ipanema” och liknande.

P1010866.JPG


Så snart jag skulle ta en bild av bandet blev Ulla uppvaktad av en vithårig äldre gentleman som ville skåla och lägga beslag på min sekt. När hans barnbarn strax dök upp tillsammans med ny pojkvän som skulle introduceras, tappade han snart intresset för oss. Det kändes som hela byn hade samlats på restaurangen. De nya ägarna höll tal och till och med borgmästaren var där och önskade lycka till. Som kronan på verket var även Körsbärsdrottningen med sitt följe närvarande och det slog oss att på vårt hotell fanns till och med en svit dedicerad till henne. Det kändes en varm gemenskap mellan alla de närvarande en helt vanlig onsdagkväll och ljudnivån var ordentligt hög i trängseln kring baren. Ulla och jag åt Sparris och njöt av stämningen. Vid bordet bredvid satt den gamle vithårige gentlemannen och den nyintroducerade pojkvännen inbegripna i någon intensiv diskussion.

Syntspelaren i Rudolfs band nickade till oss när vi gick, det var nog inte så ofta de fick applåder och någon intresserade sig för vad de pysslade med. Ett kvarter där ifrån gjorde de mera andliga värdena sig gällande. Ut ur en lokal trängde helt underbar körmusik ut i den ljumma vårkvällen. Där stod två unga flickor med cyklar och lyssnade och snart fick de sällskap av oss. Genom de krackelerade, dimmiga öppna fönstren trängde en kyrklig körs övningar inför helgens framförande. Det var bara det att det var så oerhört vackert. Kvaliteten var på en helt annan nivå än man kan förvänta sig i en liten oansenlig tysk by, en helt vanlig onsdagskväll.

P1010872.JPG

P1010873.JPG

Lämna ett svar