Onsdag 20 April. 42 km på 3,18 timmar ger 12,50 km/tim snitthastighet, 25 grader!
Nu är det riktig sommarvärme och det är lite plågsamt att behöva köra med långbyxor en dag som denna men det är straffet om man som jag glömmer bort att även en tidig vårsolen tar. Detta är den mest backiga dagen på årets cykeltur och cyklister som vi möter berättar att det blir flackare på östra sidan om Sigmaringen.
Det visar sig stämma att landskapet ändrar karaktär från de trånga dalarna mellan de dramatiskt höga karstklipporna till ett mera mjukt kulligt landskap. Fortfarande är det ganska mycket skog och stora delen av jordbruksmarken är bara avsedd för hö och jordbruket är extensivt. Ändå visar floden upp klara tecken på att vara övergödd och tycker även att de täta brännässlesnåren och mängden av maskrosor tyder på övergödning.
En äldre lokal cyklist vi börja prata med berättar att landskapet ändrar karaktär allt snabbare. Det beror på att man har infört ett nytt system där kostnaderna för avloppsrening fördelas efter takytorna istället för som tidigare efter hur mycket färskvatten man förbrukar. Detta får till följd att bönderna river gamla kulturhus och de charmiga ladorna ute på fälten. Tala om missriktad reform!
Eftersom det får ganska mycket upp och ner under dagen kommer vi inte så särskilt långt innan krafterna börjar ta slut. Dessa tre cykeldagar har ändå gett fler km än jag hade planerat från början, så det gör ingenting. Det verkar som vi har lyckats i vårt upplägg att inte överanstränga senor och leder utan starta på ett sätt som fungerar för våra relativt otränade ben.
Någon vi talar med råder oss att försöka boka övernattningar i förväg under påskhelgen eftersom det fina påskvädret kommer att fylla cykelvägen och alla trevliga ställen med cykelsugna tyskar. Vi brukar ju inte göra så men inser att det kan bli lite jobbigt om vi inte hittar några bra ställen, samtidigt är det oerhört svårt att veta i förväg var man kommer att vara om tre dagar på påskdagen.
När vi närmar oss byn vi tänker övernatta i, dyker en gammal vän upp i ett dike. Det är sumpbävern eller Nutria som den också kallas som plötsligt ger sig till känna. De har vi sett under alla våra cykelturer till Europa. Denna individ är ovanligt skygg och drar sig undan innan vi hinner få något bra foto av den men man kan tydligt se varför ordet bäver ingår i namnet. Strax bakom har den anlagt en liten damm som en miniatyr av en riktig bävers arbete…
Vårt Gasthaus heter Adler och det är också namnet på det lokala ölet som husets mikrobryggeri gör. Det är alldeles fantastiskt att ett litet ställe som detta kan brygga sin egen goda öl. Vi har lite svårt att inse att det ska påverka nykterheten om folket i byn och besökarna dricker lokalt producerad öl eller öl producerat av något multinationellt bryggeri som Carlsberg. Vi skulle välkomna om gårdar och hotell i Sverige kunde få servera lokalt producerade drycker. Det nuvarande förbudet måste te sig helt obegripligt om man kommer från Danmark, Holland eller Tyskland.
