Måndag 18 April. 49 km på 4 timmar ger 13,7 km/Tim snitthastighet, 21 grader
När vi närmade oss startorten för cykelturen letade vi upp ett lämpligt ställe att övernatta på. Vi vill ju kunna parkera vår bil där i nästan fyra veckor så vi har tänkt oss ett ställe i utkanten av Donaueschingen med en parkeringsplats dimensionerad för högsäsong och som därför kan låta oss stå där. Vi har hört andra som har fått betala 5€ per dag men då har dom valt hotell med parkeringsgaage. Ulla hittar ett lovande ställe och vi chansar och åker dit. Fullträff… Jägerhaus ligger en kilometer från centrum, har traditionellt kök och låter oss parkera bilen helt utan kostnad!
Nere i stan letar vi upp Donauquelle som är själva ursprunget till Donau. Här bubbar vattnet upp i en liten artesisk källa och leds sedan iväg i ett litet dike. Där stöter vi på en spansk kvinna och hennes dotter som ber oss ta ett foto av dem med deras kamera. Det visar sig att de ska göra samma tur som vi och att dottern sedan ska studera i Wien under ett år. Vem vet, kanske träffas vi igen under på resan…..
Efter en god frukost på hotellet kommer vi iväg vid 11-tiden. Som alltid i början av en cykeltur dyker det upp en del detaljer som behöver justeras eller kontrolleras och tiden rinner iväg en del innan vi kommer ut ur staden på allvar och det är ofta svårt att hitta en liten cykelväg i en stor stad.
Vädret är helt underbart och termometern klättrar snart upp till 21 grader och vi får plocka av det ena plagget efter det andra. Solkrämen kommer fram samtidigt som de första storkarna siktas. En helt fantastisk dag med allt vad vi drömt om när vi planerade detta. Vi kryssar fram genom ett oerhört vackert landskap till stora delar helt avskiljt från biltrafiken och den ena charmiga byn efter den andra dyker upp som ett avbrott i allt det vackra.
Vid Immendinen letar vi upp det spektakulära Donauversickerung där floden under en sträcka på 2 km försvinner ner i underjorden. Detta kan förklaras med att det finns stora underjordiska håligheter i karst-landskapet här och att ytan här är porös och släpper genom vattnet. När man tittar ser man bara underliga strömmar och krusningar under en sträcka där floden tunnas ut till en liten bäck. Delar av floden dyker konstigt nog upp 12 km bort i Aachtopf nära Bodensjön och bara en liten rännil fortsätter längre fram i den ursprungliga flodfåran. Underjorden är närmast outforskad här och man har bara släppt ner starka färgämnen i vattnet för att spåra var det tar vägen.
Ganska snart efter starten blev vi ikappcyklade av en spännande man på en hemmabygd liggcykel. Det är klart att våra cyklar drar till sig uppmärksamhet och många gånger är de en perfekt början på ett spännande samtal.
Trots att detta var första cykeldagen kändes det ganska OK i benen och kilometrarna flöt iväg med en lätthet som var ganska oväntad. Trots det kom tröttheten som ett klubbslag när den väl kom och bestämde oss för att söka nattkvarter så snart som möjligt. Det blev Gasthof Rose, som egentligen hade ruhetag men som vänligt nog lät oss bo där när Ulla knackade på. Som så många gånger förut fick vi höra några brottstycken av deras livsöde, det är fantastiskt spännande med alla dessa makalösa möten.
Vi var rejält trötta på kvällen och stretchingen kändes ovanligt välbehövlig. Det visade sig också att vår vinterbleka ben och armar antagit en lite oroväckande rodnad. Vi får vara mer försiktiga de närmaste dagarna, för det fantastiska vädret lär fortsätta.
