Igår tog vi oss upp genom Sydtirolen i Italien in i österike. Det har ju varit omöjligt att flyga hem till Sverige pga. askmolnen från vulkanutbrotten på Island. Nu lyckades vi hitta en tågbiljett åt Disa från Insbruck fram till Köpenhamn och sedan bör det ju bli lättare.
Ulla, Maja och jag fortsatte sedan in i österike till Oetztal där vi lyckades hitta ett trevligt hotell att övernatta på i två dagar. I dag gav vi oss ut på en cykeltur för att utforska omgivningarna. Vi har egentligen aldrig cyklat i österike så det var ganska spännande att se standarden på cykelvägarna.
En hel del blommor började synas och pestskråpen var livligt besökta av traktens bin.
Allt som börjat så bra tog en ände med förskräckelse när en av de broar cykelvägen skulle gå över floden på på, visade sig vara helt borta…. I stället fick vi ta en lång omväg, ta oss över floden helt olagligt på en motorvägsbro, klättra över vägräcken, kämpa oss genom sly och elände innan vi hittade tillbaka till cykelvägen på ett annat ställe.
Vi var rejält trötta när vi kom hem och de var riktigt skönt att löga sig i hotellets spa-avdelning innan vi gick ner för middagen.
Då hände det… jag hörde cittra på avstånd och till min oförställda glädje satt en livs levande cittraspelare i restaurangen och underhöll gästerna. Där kanske det finns en framtid efter pensionen för en del….
Bara för cittra-nördar kan jag nämna ( jo, det finns faktiskt livs levande cittranördar) att det var en Framus cittra från 1970 med gittarhals och humbackermikrofon. Det skumma var strängordningen i förhållande till bassträngarna. Ljudet var helt ljuvligt särskilt med slide och ett lätt vibrato….
Håkan… Håkan…. Håkan!
