Vi är helt betagna i Naturfreundehauskonceptet. Idag fick vi tag i en katalog över alla som finns i Tyskland (se närmare på http://www.naturfreundehaeuser.de/ ). Under helgen har de haft en träff för dom som som har Downs syndrom i i närområdet. En kille kom fram och började prata med oss till frukost. Han berättade att de brukade träffas var 14:e dag för att hitta på kul saker tillsammans. Jag blir så glad av att se att de är tillsammans med alla andra i vårt Naturfreuandehaus och inte på en plats för sig själva. Vi äter och umgås precis som det ska vara. Det mest naturliga av allt….
I sjön är sjöfåglarna helt vilda, alla letar efter en partner och sothönsönse är kanske mest vilda av alla
I dag gjorde vi den längsta cykelturen så här långt.
Vi gav oss iväg mot Stein am Rhein genom att följa strandlinjen västerut och söderut. Det finns en cykelväg här som Ulla och jag cyklade för 5 år sedan och som bara är helt underbar. Den går genom naturskyddsområden, vackra bad och fritidsområden, ja till och med genom små villaområden där en del av husen står på styltor för att båtarna ska kunna förtöjas under dem. Jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk på de människor som kan leva här och jag skäms lite över det. Men för mig är detta bra nära idealet…. samtidigt som jag naturligtvis inser att de som bor här inte är mer lyckliga än någon annan och att de också längtar efter något annat obestämt. Vi är så förutsägbara och har så svårt att vara tillfreds…. suck!
Stein am Rhein är en sådan pärla som attraherar människor från hela världen. Vi åt en alldeles för dyr lunch där, precis som alla andra ”suckers” som kommer dit, men det är värt ett besök men försök att vara mätt och otörstig när du kommer dit. En cappuccino kostar ungefär som i Vendig 7-8 €.
Sedan tog vi båten halvvägs hem.
Steckborn är en av småhamnarna på vägen hem.
Vi var ganska trötta i benen när vi återvände till vår lilla studio och han precis duscha och göra oss i ordning innan köket stängde. Vi satt utomhus på terrassen och åt och såg solen gå ner över Bodensjön. Näktergalen sjöng och lyckokänslan smög sig på ändå….