Idag gav Ulla och jag oss upp i bergen för att leta orkidéer. Vi behövde inte leta länge för de fanns precis överallt!
Monte Gargano är den plats i Europa som har flest arter i ett och samma område. För oss har det varit en klassisk plats ända sedan Bo Mossbergs bok Europas orkidéer kom ut för 30 år sedan. Många av bilderna i boken var målade här och vi har sedan dess drömt att få komma hit vid rätt tid i april. Här finns 62 olika arter samlade inom ett område på några få mil. Det är fler arter än vad som finns i hela Sverige.
serapias apulica
Det är första gången vi har sett någon art ur släktet Serapias och de ser precis lika märkliga ut i verkligheten. Garganoberget växer upp ur havet till mer än 1000 meters höjd och det är denna extrema höjdskillnad i det i övrigt milda klimatet, som skapar så många klimatzoner och olika biotoper.
Eftersom berget dessutom är kalkhaltigt, vilket gynnar många arter, är frodigheten nästan överväldigande och det är lätt att storkna över artrikedomen och mångfalden överallt. När dagen är slut är det lätt att sitta med många hundra bilder som ska sorteras och artbestämmas.
ophrys fuciflora ssp. apulica
Som väl är har vi hittat mycket bra böcker. En av dem ”Orchidee Spontanee nel Parco Natzionale del Gargano” är skriven av ett par som bor i byn. Angela Rosini och Giovanni Quitadamo och vi träffade en av deras kompisar i den enda ”bokaffären”. Han ska sammanföra oss med dem lite senare i veckan.
ophrys lutea
Så fort man lämnar kustremsan och klättrar upp i bergen blir det mycket lantligt och tankarna går nästan till Irland, fjällen eller varför inte Gotland. öde på folk, oexploaterat och tyst. När dimman sedan drar in, faller temperaturen 10 grader på några minuter och det blir oerhört pampigt. Detta är en helt perfekt plats för oss. Kultur, natur, hav och berg….. mmmm.
Fjällkor
