Det kändes bra i kroppen efter gårdagens cykeltur så idag vågade vi ge oss iväg på en lite längre variant. Vi har lärt oss följa de gröna markeringarna på kartorna, det gäller både vägar och byar. Ofta när vi letar efter något ställe att övernatta på är detta det enda vi går på och vi har många gånger hittat riktiga pärlor.
Idag la vi upp cykelturen efter gröna småvägar och grönmarkerade orter. Det var verkligen fantastiskt fin cykling med obefintlig biltrafik. Italienarna är precis som fransmän och tyskar ett cyklande folk och alla tar fantastisk fin hänsyn i trafiken, på ett helt annat sätt än i Sverige där man ofta råkar ut för långtradare som kör om så nära att man nästan sugs in. Här är det tabu att köra om en cyklist vid möte, man väntar alltid ut tills det är fritt och tar sedan en ordentlig sväng ut och vinkar gärna glatt eller tutar på ett positivt sätt. Ofta vill de visa att de också är cyklister minsann…..
Även idag var det mycket olivlundar vi cyklade genom och med jämna mellanrum stötte vi upp någon härfågel eller såg jagande falkar. Steglitser ser man ofta och vi hör vårt favoritläte oupoupoupoup emellanåt.
I en av de gröna byarna stod en stor megalit precis bredvid en korsning bland några palmer. Även den var från 1600 före Kristus, precis som vår dolmen i går. Tänkvärt att den restes för mer än 3500 år sedan.
Vi tog en fika i samma ”gröna” by och kryssade sedan hemåt på perfekt asfalterade, otraffikerade småvägar genom olivlundarna. Helt underbart! Vi stannade bara när vi såg något spektakulärt som exempelvis en tidig sabellilja. Det bara råkade sitta en blomfluga på den.
I kväll ska vår värdfamilj bjuda på middag. Dom kan bara italienska men som tur är bor här ett par kvinnor som är italienskalärare hemma i Tyskland och som också ska vara med på middagen, så tolkningen är fixad. Vi hade blivit varnade men är ändå förvånade hur få det är som kan något annat språk än italienska. Men teckenspråket, ett leende och några turistfraser räcker långt. Hur som helst är alla helt fantastiskt vänliga!
