Så är vi plötsligt i Hameln i mellersta Tyskland. För att göra en lång historia kort, när vi vaknade upp den andra morgonen i Camargue och det fortfarande störtregnade, kände vi att vi fått nog. Här gällde talesättet ”Bättre fly än illa cykla…. förlåt fäkta ska det viss varat”. När vi kollade väderläget fick vi höra om ett permanent högtryck som parkerat över norra europa och ett intensivt lågtryck som bestämt sig för att förstöra våra planer. För en gång skull har vi hamnat total på fel plats för vad vi tänkt oss. Camargue brukar vara säkerheten själv när det gäller solsken….
Vi sa till dem på hotellet att vi tänkte åka tidigare än planerat och istället för att bli sura bad de om ursäkt för det usla vädret. Så packade vi in allt i bilen och körde norrut. Samtidigt som temperaturen efter hand steg, lättade också skyarna allt mer och det gjorde även långsamt mitt humör. Någonstans i trakten av Lyon slutade regnet!
Ulla letade igenom den katalog från Logi de France vi hade tagit på hotellet och ringde och fixade en övernattning nära Fransk-Tyska gränsen. Där var det närmast blå himmel och 20 grader. Rummet var förmodligen det mest psykadeliska vi någonsin bott i men värdfolket mycket trevliga och maten urgod. Halva byn var där på kvällen och åt påskmiddag och det var en mycket gemytlig stämning.
Lantlig övernattning i Champlive, nära den tyska gränsen
Idag har termometern legat mellan 25 – 30 grader medan vi har tagit oss upp genom Tyskland. I kväll hoppas vi på färsk sparris i råttfångarens stad, för där har vi tidigare fått den kanske godaste sparris vi någonsin ätit. Jag är säker på att jag hittar tillbaka till samma restaurang.
I morgon ska vi så cykla i omgivningarna och kanske till och med köra en bit av Weser Radweg. För fem år sedan körde vi ju större delen av den och det är kanske en av de allra bästa cykelvägarna i Tyskland. Vi ser verkligen fram emot det och det ska bli hur skönt som helst att få sträcka ut igen på våra cyklar.
Trånga gränder i Hameln, vårt hotell ligger framme till höger
