Storseans!, måndag den 5:e maj

Dalkarlsberg – Ramsberg, 60 km, 3 tim 58 min, 15,10 km/tim, 481 höjdmeter, skönt försommarväder, 19 grader varmt

Sjön Vikern

På vidunderligt vackra vägar längs med sjön Vikern cyklade vi från den vackra herrgården upp till Nora. Utsikten var helt makalös under större delen av turen och vi är förälskade i landskapet här. Många fina hus och herrgårdar ligger vid sjökanten och speglar sig i den blanka vattenytan. Det är helt stilla! Nora är en förtjusande liten stad och vi cyklar runt i den och är ganska betagna. Små vackra trähuskantade gator ner mot sjön. Ett vackert torg med kyrkan och sjön.

Nora

Vi bestämmer oss för att äta lunch här och hittar en uteservering där vi kan sitta i vårvärmen och äta en god fetasallad. Lite underligt är det med en grekisk restaurang som inte använder olivolja till dressingen….

I den lokala cykelaffären får vi också tag i en ny reservslag till Björns cykel även om det tar en stund eftersom ägaren inte känner till presta-ventilerna som sitter på Björns slangar. Det hade varit lite jobbigt att ge sig iväg härifrån och inte ha någon reservslag. Den gamla går inte att laga då det var precis vid själva ventilinfästningen den var sönder.

Storrams i Ramsberg

Från Nora följer vi Sverigeleden upp till Storå, Stråssa och slutligen upp till Ramsberg. Precis när vi svänger in i Ramsberg hittar Ulla storrams nere vid kyrkan. Kul! Här har vi bokat boende i herrgården men det är med lite dubier vi cyklar dit eftersom de har berättat att det ska vara en stor seans där på kvällen. Det visar sig att herrgården är den äldsta kursgården för spiritualisterna och att de bara öppnat för vanliga besökare sedan i höstas. På dörren sitter ett anslag om att de ska vara en Stor-seans i kväll, så det är med viss tveksamhet Björn knackar på.

Stor-seans!

Nu visar det sig vara ett jättetrevligt par som äger stället och som har lagat vår goda vegetariska middag. Storseansen äger rum en våning upp och vi märker inta av dem särskilt mycket förrän de börjar strömma in i kaffepausen. Det måste vara någonstans mellan 50-100 personer som har tagit sig ända hit ut för att komma i kontakt med andevärlden. Det är bara ett fåtal av dem som sover över så lugnet infinner sig snart igen, när det är avslutat. Vid frukosten dagen efter såg jag kanske själva oraklet som utförde seansen. Han såg lite sliten och kutryggig ut. Antingen är det märkligt att han med sina ganska enkla yttre attribut lyckas vara så karismatisk att han trollbinder en så stor grupp människor under en hel kväll…. eller så sliter det hårt med att vara en av de få länkarna mellan andarna och vår värld.

Ramsbergs herrgård