örebro – Dalkarlsberg (Nora), 41,5 km, 3 tim 23 min, 12,20 km/tim, 419 höjdmeter, uppehåll men ostadigt, 19 grader varmt
Det var inte läge för någon längre cykeltur idag eftersom en stor del av dagen var inbokad för mediakontakter. Ett amerikanskt filmteam har flugit över för att göra ett inslag om vårt projekt inför den stora EULAR-konferensen i juni. De landade på lördagsmorgonen på Arlanda och kom till örebro senare på dagen. Igår på kvällen träffade vi dem och gjorde upp planerna inför själva filmningen.
Vårt värdfolk i örebro, Ingela och Dick
På morgonen tog vi farväl av vårt trevliga värdfolk på hotell Storgården. Dick har en spännande bakgrund som bland annat innehåller delaktighet i Göran Kropps legendariska expedition då han cyklade till Himalaya, besteg Mount Everst och sedan tog en liten cykeltur hem igen. Ingela och Dick visste inget om att driva hotell när de tog över det nu i december men de har lärt sig fort och det märks minsann inte nu. Vi önskar dem all lycka med sin stora satsning och hoppas att det ska ge dem precis allt det som de hoppas på. Vi har trivts jättebra på deras opretentiösa, gästfria och gemytliga hotell!
Idag på söndagsmorgonen träffade vi de fyra i de amerikanska filmteamet igen. Fotograf, ljudman, producent och regissör strålade samman vid örebro slott och de gjorde en längre filmad intervju med mig. Sedan togs en massa film av oss cyklandes i alla möjliga och omöjliga situationer runt slottet. Jag kan inte låta bli att undra vad detta filmprojekt kostar…..
örebro slott
Strax efter lunch var vi klara och filmteamet skulle hasta vidare till Finland för att filma en professionell ishockeyspelare med AS innan de flyger tillbaka till USA på tisdag för själva redigeringen. Det är snabba bud eftersom filmen måste vara klar och godkänd av de inblandade innan konferensen. Vi åt en snabb lunch precis i närheten innan det var dags för Närkes Allehanda. Ragna och Catarina från Reumatikerföreningen i örebro var också med på intervjun och jag hoppas att vi tillsammans lyckades belysa situationen för många reumatiker. Vi hade en trevlig pratstund med journalisten och fotografen och det visar sig ofta att det dyker upp ornitologer när man minst anar det. Journalisten var en hängiven fågelskådare med en stuga i örneldoradot Fyledalen i Skåne. Erik Rosenberg har varit en stor profil här i örebro och det är många som tar upp honom när vi berättar att vi är intresserade av natur och fåglar.
Fotografen stämde träff med oss lite senare utanför örebro, för att ta lite cykelbilder av oss i en annan miljö än centrala örebro. Efter att ha cyklat lite fram och tillbaka i formationer för att posera för fotografen kom vi äntligen iväg. Klockan hade redan hunnit bli 15.30 och framför oss hade vi en ganska kämpig etapp eftersom vi skulle ta oss tvärs över Kilsbergen. Det var egentligen alldeles för sent för vår planering. Kilsbergen är en betydande bergsformation som är ganska tvärbrant åt örebrohållet och vi anande att det skulle bli kämpigt att ta oss över den. Alternativet hade varit att försöka runda den genom att först cykla till Nora och sedan delvis tillbaka åt sydväst. Det skulle bli aningen mindre kuperat men en omväg på i alla fall en mil, så vi valde att ta tjuren vid hornen.
Kilsbergen
Kilsbergen är den biologiska Norrlandsgränsen och här finns mycket växt och djurliv som annars bara finns längre norrut i Sverige. För något år sedan var vi här med ett par av våra bästa vänner för att titta på gråspett och tretåig hackspett, arter som huvudsakligen finns längre norrut. Det finns även varg och lo i bergen och att de kan trivas här förstår man när man tar sig över bergen den väg vi gjorde. Vi körde upp till Kil längs med Sverigeleden och svängde sedan rakt upp mot branterna mellan Klockhammar och Bocksboda. Jag blev tvungen att gå i flera de brantaste backarna trots att Björn körde på liggcykeln. Mitt i den värsta stigningen fick vi punktering på Björns cykel, slangbytet försenade oss ytterligare en halv timme. Efter Bocksboda bar det rakt ut i skogen på små grusvägar. Det är ju inte lättare att hitta för att de har byggt nya avverkningsvägar och för att man konsekvent undviker att sätta ut hänvisningsskyltar i korsningarna. En hel del tur gjorde att vi lyckades navigera oss de 6 kilometrarna i skogen innan något nytt identifierbart objekt dök upp…. en stuga! Det första huset på 6 km!
En punka komer aldrig vid ”rätt” tillfälle!
Dagen avslutades med en ny kraftig uppförsbacke i 3 km innan vi kom fram till vårt â€Bed and Breakfast†i Dalkarlsberg. En vacker herrgård uppenbarade sig ganska oväntat här ute och vi blev mycket trevligt bemötta av ägarinnan som också hade lagat en mycket god middag till oss. Trots en del förseningar var vi faktiskt bara en kvart försenade till målet…
