Nu är vi i Dalarna, tisdag den 6:e maj

Ramsberg – Smedjebacken, 67 km, 4 tim 35 min, 14,50 km/tim, 557 höjdmeter, skönt sommarväder, 21-25 grader varmt

Dagens etapp skulle ta oss igenom ett ganska obefolkat område med grusväg under en två mil lång sträcka. Vägen går från Ramsberg upp till Kloten och sedan följer Sverigeleden en bättre väg till Malingsbo och så småningom upp till Söderbjärke. Den var tydligt utprickad i de guideböcker som finns till Sverigeleden, så vi var väl medvetna om den. Som tur var fanns det en liten affär i Ramsberg för det skulle faktiskt dröja mer än 5 mil till nästa möjlighet att proviantera eller äta. Så pass öde var de trakter vi nu gav oss in i….

Bäverspår

Vad vi inte visste om var att den två mil långa grusvägen precis höll på att grusas om, vilket innebär att den blir mer eller mindre omöjlig att cykla på. Förutom en personbil var grusbilen den enda bil vi mötte under dessa strävsamma timmar. Jag fick gå med liggcykeln under långa sträckor i det mjuka sliriga gruset. Trots detta höll vi humöret uppe och gladde oss och våra observationer. Dels den första bäverdammen med snyggt avgnagda träd, de första lommarna, en blå kärrhök och dels en vacker huggorm som låg och solade på vägen. Den var så slö att den inte ville flytta på sig när vi försökte mota undan den så att den inte skulle bli överkörd. Björn och jag fick ta varsin pinne och gemensamt lyfta ner den i diket. Den fräste våldsamt men lugnade sig så snart ner den kom ner i gräset.

Huggorm i säkerhet igen

Vi hade en mysig picknick i solen och temperaturen klättrade faktiskt stundtals upp i 25 grader, rena sommarvärmen! Vi försökte bli av med ”bonnabrännan” genom att kavla upp byxbenen och armarna på våra cykeltröjor nu när det ändå inte var någon som såg oss. Vägen gick mycket upp och ner och var stundtals ganska jobbig. 557 höjdmeter är det nya dagsrekordet och jag är ganska tveksam till om vi kommer att slå det på denna cykeltur.

När vi kom ut på riksvägen vi Söderbjärke var vi rejält trötta och bestämde oss för att ösa på den kortaste vägen längs med riksvägen då det var hyffsat breda väggrenar, istället för att följa Sverigeleden fram till Smedjebacken. Vi kom fram till vårt lilla pensionat vid halv sjutiden och duschade snabbt för att hinna handla frukostmat eftersom frukost inte ingår i servicen på det enda övernattnings-etablissemanget i Smedjebacken. Här var jag erbjuden jobb en gång i tiden….

Visa större karta

Etapp tre