Vi hade bestämt oss för att lämna vårt lilla paradis i Drome och skulle just gå ner för att äta frukost och ta farväl av vårt trevliga värdpar, när vi fick sms om att det fanns ett meddelande på mitt mobilsvar. Det var Marie Christine, alias MC, som fått höra att vi var i faggorna. När vi fick kontakt med varandra berättade hon att Patric hade sålt sitt tidigare hus och att de nu bodde i en helt annan by 15 km därifrån och att vi måste komma dit och bo hos dem. Vi stämde träff på eftermiddagen och tillbringade resten av dagen med orkideestudier och ett längre besök i en närbelägen katedral med vidhängande kloster.
Det är makalöst med all denna historia och kultur som finns överallt på kontinenten. Vi kan tycka att amerikanarna är historielösa som tycker ett 1700-talshus är märkvärdigt. Men vi är inte så långt efter när man till ser vad som finns i var och varannan Fransk, Tysk eller Italiensk by. Här ute mitt i ingenstans, i en liten fallfärdig by i liten dal mellan alperna och de stora farlederna nere vid Rhone, ligger en storslagen katedral bara utmärkt med en liten fotnot på vår karta. Det är en del av det som gör resandet till en sådan spännande upplevelse, att man vet inte riktigt vad som väntar en under dagen. Vi hade sett namnet på byn och katedralen under gårdagens cykeltur men eftersom de låg nedanför en brant backe bestämde vi oss för att vänta tills i dag då vi hade mer tid. Och så mötte oss detta storslagna byggnadsverk helt oväntat! Byn och katedralen håller på att långsamt men omsorgsfullt rustas upp och så småningom är de kanske en ny turistattraktion… vem vet?
Framåt kvällen mötte vi MC i byn Charmes och följde efter henne till deras nya hus, som låg mitt i skogen men med en oväntad liten öppning med den storslagna vyn av alperna i fjärran. Patric (alias kaftanmannen) lagade maten ute på terassen och vi satt länge och väl och pratade om vad som hade hänt under de två år som gått sedan vi senast sågs, under vår första cykeltur från östersjön till Medelhavet. Mycket har hänt….
Husen i Drome är byggda på ett mycket speciellt sätt med rader av ovala men runda stenar inmurade i rader. Varannan rad lutar åt ena hållet och varannan åt det andra hållet, vilket ger ett fiskbensliknande mönster på husen som vi inte har sett någon annanstans.
Vi bestämde oss för att stanna en dag till i deras gemytliga sällskap under förutsättning att vi fick fixa maten nästa kväll. Klart är också att de gillar vår midsommartradition och MC skulle gärna vilja se Patric dansa i kaftan med en blomsterkrans i håret, kring midsommarstången sjungandes ” och Rönnedardal han dansar med……. ”. Vi har berättat om Sill, färskpotatis, kryddad snaps, ljusa nätter och de ser fram emot att uppleva det tillsammans med oss nästa sommar.
.
