Idag tog vi båten över sundet till halvön Cap Ferret. Vi hade kollat upp att de kunde ta cyklarna och de lastade dem på fördäck. Cap Ferret påminner väl närmast om Falsterbo.Skanör i Sverige. Med Atlanten på ena sidan och Bassain de Arcachon på den andra. Det är ju inte underligt att de flesta husen ligger på ostsidan in mot bukten eftersom det nog kan blåsa och storma ganska bra på Atlantsidan. Västerut ligger höga dyner och sedan en enorm sandstrand som brer ut sig särskilt när det är ebb. Vi valde att korsa udden och sedan följa stranden norrut. Eftersom det bara finns några få stigar ner på stranden blev det snart alldeles folktomt och det var bara vi, himlen, havet och sanden…. ja och så en och annan fågel förstås. Det är en helt otrolig känsla att vara ensam med naturen, de vackra färgerna och de enormt storslagna scenerierna.
Vi letade snäckor och andra strandfynd och smög på flockar av sandlöpare på väg norrut för att häcka i arktis. Vi såg även några par av svartbent strandpipare som ju är en raritet hemma i Sverige. En individ sågs hela förra året ner på södra öland och vi var där och fotograferade den. Här är de den vanligaste strandpiparen.
Jag la mig platt på sanden och avvaktade att sandlöparna skulle komma mot mig vilket de så småningom gjorde med Ullas benägna hjälp…. ;o)
Så småningom fick vi kämpa oss upp genom de höga sanddynerna för att hitta cykelvägen tillbaka till den lilla angöringsplatsen för båten tillbaka till Arcarchon. Vi hann med en snabb crepe, en biere pression innan båten kom.
En makalös dag på en helt makalös plats!
