Måndag, April 18. Mölln – Kolkhagen (Luneburg) (73 km, 5t 30m) 46 – 40 möh 9 – 13 grader
Monday bloody monday… sjunger U2, detta var motgångarnas dag. Lika bra att klara av det i början på en resa så att man slipper vänta på den….. Det var kallt på morgonen (8 grader) så vi behövde skaffa ett par långfingrade cykelhandskar till Ulla eftersom hon lätt fryser om fingrarna. Dessutom tyckte vi att det var ett konstigt ljud från Ullas vevlager, så vi ville gärna att en fackman skulle titta på det innan vi lämnade Mölln. Detta gjorde att vi inte kom iväg förrän 11.30, en bra stund senare än planerat. Vi hade en lång etapp framför oss. Vi körde läng Elbe-Lubeck kanal på en jättefin cykelväg precis som under gårdagen. Efterhand började det dyka upp reparationsarbeten på kanalen och stora grävskopor blockerade vägen. På sina ställen var vägen delvis nyanlagd med för mycket löst material vilket gjorde det osäkert att cykla där. På bett sådant ställe fick Ulla punktering på bakhjulet. Vi har investerat i de mjest punkteringssäkra däck som finns att få – Schwalbe Marathon Plus, med ett Kevlarskikt. De ska tåla att köra över häftstift med. Nu var det en lite flisa av flint, som såg ut som en miniversion av en stenålders pilbågsspets, som måste ha stått på högkant och skurit sönder däck och slang precis som en kniv. När vi skulle kränga av däcket bröt jag av en av våra två däckavtagare så det var med stor möda vi kunde byta till reservslangen. Till och med pumpen kärvade när vi skulle trycka i luft i det nya däcket, men det gick till slut.
Så började det regna i kylan, regnställ på, och den allt för mjuka vägbeläggningen blev nu geggamoja och gjorde det stundtals till ett vågspel att ta sig fram bredvid kanalen. Det tog också betydligt längre tid än beräknat så vi tänkte kolla på kartan efter en alternativ väg…. kartan var borta! Den måste ha trillat ur väskan under allt slirandet. Nu var det bara att fortsätta på den allt sämre vägen till Lauenburg och skaffa en ny karta där. Blodsockret sjönk ner i skorna innan vi kom dit och hittade ett ställe för en stadig lunch. Då vaknade våra livsandar igen, tänk vad en riktig ljus besk Pilsner kan göra för humöret. Vi fick bara tag på en vanlig bilkarta men med hjälp av den lyckades vi navigera oss hem till Ullas kusin och hennes man, i en liten by söder om Luneburg. Vi var framme 19.45, vilket var ett bra tag senare än planerat. Efter en mycket skön dusch hade vi en jättetrevlig kväll med god mat och vin och trevligt sällskap. Vi hann stretcha för vid läggdags och det var en del ganska stela muskler som tänjdes ut först då.
Â
Â
Â
Â
Â
Â
 .
