Nienburg, April 20

Tisdag, April 19. Kolkhagen – Forellenhof (Walsrode) 76 km, 5t 32m, 40 – 115 – 50 möh 8 – 11 grader

Även idag fick vi cykla utan den riktiga cykelkartan men det fungerade över förväntan. Vi lyckades hitta små mysiga vägar eller aningen större vägar med separat cykelbana bredvid vägen. Under flera timmar körde vi på väg 209 genom ett stort militärt övningsfält. Vi hade tänkt stanna någonstans för att äta lunch men vi såg faktiskt inga hus på över 2 mil. Dessbättre var cykelbanan mycket fin och slingrade sig fram 5-10 meter från vägen så vi kom in i en vägvinnande och mjuk körning. Vi åt en försenad lunch i utkanten av Soltau och kom fram till vårt stamställe Forellenhof vid halv åtta-tiden efter den längsta dagsetappen hitills. Precis som vi hade hoppats serverade man färsk sparris från trakten……. mums.

Onsdag, April 20. Forellenhof (Walsrode) – Nienburg 47 km, 3t 26m, 50 – 15 möh, 11 – 20 grader

Nu har vi inte bokat några fler hotell, så nu blir det till att börja leta efter trevliga ställen innan kvällen blir för sen. Idag hade vi tänkt oss en lite kortare etapp fram till floden Weser. Där har vi ju tänkt ansluta till Weser Radweg, för att sedan följa den under ett antal dagar ner till treflodsstaden Hann Munden.

Vi följde samma väg som igår (209) och den slingrade sig fram genom ett landskap som nu skiftade från hedlandskapet mellan Luneburg och Walsrode, till ett platt jordbrukslandskap. överallt såg vi skyltar om färsk sparris och vi såg många rovfåglar som kretsade över fälten. Under dagen blev jag uppringd både av Radio Kalmar och från den pågående Reumatologkonferensen där några besökare fick möjlighet att ställa några frågor till oss.

Vi nådde fram till Weser vid staden Drakenburg, som trots det fantasieggande namnet visade sig vara den fulaste staden hitills på resan. Genom ändlösa rader av köpcentra och lågprisvaruhus nådde vi så fram till den gamla delen av Nienburg. Utmattade av alla mammons palats slog vi oss ner på ett cafe bredvid rådhuset från 1300-talet. Genast infann sig lugnet och friden i oss när vi var i den gamla stadskärnan. Alldeles bakom hörnet rann så den mäktiga floden Weser och vi lyckades till och med hitta ett hotell med fönster ut mot floden.