Under gårdagen gjorde vi en lång tur österut till de stora salinerna där en stor del av Frankrikes havssaltsframställning sker. Höjdpunkterna var nog resans första purpurhäger och tre eventuella rödvingade vadarsvalor. Vi säger eventuella eftersom vi fortfarande brottas med bestämningen och inte är helt säkra på vad vi såg. En fransk ornitolog sa att det var rödvingade vadarsvalor men vi är ännu inte helt säkra. Vi återkommer med besked när juryn är klar….
I dag vände vi på processen och tog oss så långt västerut det går i Camargue. Vi har använt oss av den mycket bra boken ”Crossbill guide to Camargue” som är utgiven av en ideell icke vinstdrivande organisation och som behandlar de flesta aspekterna av Camargue. De har även gjort böcker om många andra spännande områden i europa och vi kommer att köpa fler från Naturbokhandeln på öland, som importerar dem (Osponsrad reklam… ;o) Vi rekommenderar naturligtvis både Naturbokhandeln och Crossbill guides under alla omständigheter!
Vi trodde inte det skulle gå att cykla i detta område eftersom texten i boken var lite vag, (This area is communal property of the town of Stes. Maries de la Mer. Citizens off the village have special privilages, such as permission to take their car. For other visitos the area is open for walking. Continue along on foot). Därför inriktade vi oss på att gå och så var det dags för nästa ”stolleprov”, nu i Camargue, för gå blev det! Bokens lockelser löd bland annat:
”The costal dunes and beach along this strech are among the most unspoilet of Mediterranean France” . Alla som har rest längs franska medelhavskusten vet vad ”spoiled” betyder, så det var inte svårt att ta till sig detta…
Det stämde verkligen och vi fick en hel dag i helt oförstörda trakter av Camargue som vi fram till idag inte visste existerade. Visst en lång het vandring dit som hade avskräckt de flesta, men en orörd storslagenhet som vi inte visste fanns här. Inga hus, inga vägar utan bara storslagen natur. Vi vandrade bland dyner och pinjeskogar och såg både spännande växter och fantastiska fåglar som gulfotad trut och relativ närkontakt med häckande härfågel (vi hörde ungarna ropa på mat tror vi). Vi tror att byborna absolut inte villa ha hit några mer än de allra mest vansinniga (som vi) som är beredda till miltals vandringar i stekande hetta och därför har detta område som en helt oexploaterad, bevakad hemlighet för sig själva. Underbart att inte girigheten även har exploaterat detta paradis!
Nu visade sig att man hade både kunnat och fick cykla en stor del av vägen, så tji fick vi! Ja, Ulla fick blåsor under fötterna och vår solbränna blev nog förbättrad men det var inte veckans varmaste dag, så allt var egentligen perfekt. På tillbakavägen blev vi dessutom upplockade av en fransk familj från byn som nog tyckte synd om oss, och som envisades att prata om grå häger, trots att vi försökte förklara att den är vanlig även i Sverige. Våra fötter tackade dem i alla fall!
Om du funderar på att åka till Camargue, tror vi att du vet var du ska ta dig.
