Cykla för livet

Igår tog vi oss upp genom Sydtirolen i Italien in i Österike. Det har ju varit omöjligt att flyga hem till Sverige pga. askmolnen från vulkanutbrotten på Island. Nu lyckades vi hitta en tågbiljett åt Disa från Insbruck fram till Köpenhamn och sedan bör det ju bli lättare.

Ulla, Maja och jag fortsatte sedan in i Österike till Oetztal där vi lyckades hitta ett trevligt hotell att övernatta på i två dagar. I dag gav vi oss ut på en cykeltur för att utforska omgivningarna. Vi har egentligen aldrig cyklat i Österike så det var ganska spännande att se standarden på cykelvägarna.

En hel del blommor började synas och pestskråpen var livligt besökta av traktens bin.

Allt som börjat så bra tog en ände med förskräckelse när en av de broar cykelvägen skulle gå över floden på på, visade sig vara helt borta…. I stället fick vi ta en lång omväg, ta oss över floden helt olagligt på en motorvägsbro, klättra över vägräcken, kämpa oss genom sly och elände innan vi hittade tillbaka till cykelvägen på ett annat ställe.

Vi var rejält trötta när vi kom hem och de var riktigt skönt att löga sig i hotellets spa-avdelning innan vi gick ner för middagen.

Då hände det… jag hörde cittra på avstånd och till min oförställda glädje satt en livs levande cittraspelare i restaurangen och underhöll gästerna. Där kanske det finns en framtid efter pensionen för en del….

Bara för cittra-nördar kan jag nämna ( jo, det finns faktiskt livs levande cittranördar) att det var en Framus cittra från 1970 med gittarhals och humbackermikrofon. Det skumma var strängordningen i förhållande till bassträngarna. Ljudet var helt ljuvligt särskilt med slide och ett lätt vibrato….

Håkan… Håkan…. Håkan!

Venedig har länge varit en dröm för Ulla. Nu bodde vi strax söder om bukten så det var läge för ett besök. Vår värdinna tipsade oss att parkera i Mestre och ta tåget in. Att parkera en heldag inne i Vendig kan kosta upp mot 150€ medan vi i Mestre klarade oss med 8 € för parkering och 2*4*1=8 € för tågen…

Canale Grande

Även om vi är i mitten av april är Vendig en ganska stimmig plats och delvis oerhört turistisk, så det gäller att veta vad man vill göra och planera sin tid där. Annars är det lätt att tappa humör och tycka att allt är pest och pina.. Vi hade bestämt oss för en bestämd runda på cirka 3 km att promenera, besöka två katedraler, äta lunch på någon uteservering och slutligen åka båtbuss tillbaka till stationen för tåget tillbaka till Mestre. Ullas planering fungerade perfekt!

Titzian

Först skulle Titzians världsberömda altarmålning avnjutas i katedralen. Makalöst att äntligen få se den i verkligheten och vi lyckades bränna av något foto i smyg trots att det är förbjudet.

Sedan slingrade vi oss ner genom stan mot Markus-platsen. Det är ju egentligen bara ett ganska litet och smallt område som är totlat turistdominerat. Går man bara en liten bit bredvid det ser man snart människor som lever ett något så när normalt liv.

Markuskatedralen är ju berömd för sina fantastiska guldmosaiker som hela taket är täckt av.

Sedan tog vi en av ”bussarna” från Markusplatsen tillbaka till stationen. Vi var tillbaka hos vår värdinna mitt i Po-deltat som dagen till ära fixade stekt ål till oss. Lite annorlunda sätt än vårt att laga till den på med panering och i stekpanna

Idag gav vi oss ut på en cykeltur i närområdet kring den by vi bor i. Marozzo är namnet på vår by och den ligger mitt i den mest flacka delen. Vi cyklade längs med kanaler för att komma till ett av de mest kända klostren här, Abbayo de Pomposa från 500-talet.

Överallt längs de underbara cykelvägarna dök det upp intressanta saker att titta på som ett antal styltlöpare i en damm.

Eller en purpurhäger som stod i ett dike och som vi smög ganska länge på utan att få en riktig pangbild. De är ju absolut svårast av hägerarterna att komma när inpå. Vi åt en lunchpizza i grannbyn Codigoro innan vi tog oss ner till det lokala Venedig, med massor av kanaler… fast i miniformat.

På kvällen serverades vi åter lokal mat i form av sauterade blåmusslor och friterad fisk akompagnerad av bakpotatis och färsk sparris och det lokala vinet. Behöver jag säga mer?

Vi tycker verkligen om att nästa allt är lokalt producerat. De gör till och med yoghurten själv…

I går gjorde vi den långa resan upp från Monte Gargano upp till Po-deltat. Vi har hittat ett litet lantsortshotell några mil norr om Ravenna mellan Codigoro och Comacchio… helpension med hemgjord Tortelinisoppa idag som Primi platti och lokala korvar med mos och sallad som Secundi. Vi gillade alla soppan bättre även om de svarta starka korvarna var lite spännande. Hur som helst är det underbart att smaka hemgjord Tortellini. I morgon ska de åka till fiskmarknaden så det vankas musslor och grillad fisk… ryktet går även om sparris… suck.

Lite trötta efter den långa resan letade vi fågellokaler idag. Jag har ju varit i kontakt med italienska fågelskådare för att få platser med gömslen, men utan någon större framgång. Nu plockar vår värd fram kartor som visar oss platser med ett antal gömslen så vi beslutar att åka till en av dem. Den heter Valle Bertuzzi och ligger nära byn Volano och där finns 4 gömslen och ett system av gångvägar mellan dem.

Tyvärr har några gått där före oss och skrämt bort de flesta fåglarna men vi får ändå en härlig stund med större smaragdödla och lite vadare.

Sedan tar vi oss inåt landet mot alla våtmarker som finns precis överallt. Rätt vad det är så dyker det upp sumpbävrar i ett dike. Vårt värfolk har berättat vilka problem de ställer till med genom att underminera flodbanker och kanaler tills de ger vika. De kallar dem Nutria precis som i Frankrike. Vi tycker bara de är fantastiskt underbara varelser…

Ulla och jag har ju sett dem både i i Frankrike och Spanien men för Maja och Disa är det en ny bekantskap och de blir totalt fascinerade av dem och hur orädda de är. Maken till gulliga djur får man leta länge efter… lägg märke till de oranga tänderna.. den enda anledningen till att Disa inte försökte klappa de orädda djuren.

Sent i går torsdag fick vi nyheterna om att stoftmolnet från vulkanutbrottet på Island gjort att stora delar av flygtrafiken i norra Europa ställts in. Detta bekräftades också på de nyhetssändningar vi får in. Vi hade ju planerat att skjutsa Disa till Rom för hennes flyg hem på lördag via Riga. Nu verkar det som om allt flyg till Baltstaterna och stora delar av Sverige är lamslaget. Istället har vi bestämt oss för att hon följer med oss norrut mot Po-delatat så får vi följa händelseutvecklingen och fixa hennes hemresa lite senare. Nu gäller det att få kontakt med flygbolaget och lyckas avboka hennes ursprungliga resa… gissa om det är telefonkö till flygbolagen i dessa dagar.

Vi bestämde oss för att strunta i flygeländet och istället försöka lösa det senare om det nu låter sig göras. Vi beslutade också för att strunta i regnet och ge oss upp i bergen för lite mer arkeologiska och biologiska upptäckter. Först Monte Saraceno som är berget närmast söder om vår by Mattinata. Här finns massor med spännande grottor och uthackade håligheter i karstklippan. Ovanpå finns gott om orkidéer och andra vackra blommor som exempelvis denna Cistros.

Cistros i regn

Sedan fortsatte vi högre upp mot Monte Saint Angelo där vi spanat in några fina ängar. Efter en picknick i det avtagande regnet utforskade vi omgivningarna och letade efter nya arter. Plötsligt satt en sammetshätta inom fotohåll för mig och jag fick några magiska minuter med denna underbara fågel.

Sammetshätta