Vårt värdfolk hade pratat sig varma för en ort som heter Riglos ett 10-tal mil in i Spanien. De sa att eftersom vi var intresserade av av gamar måste vi besöka det, för där kan man få närkontakt med gamar. De ordnar olika typer av ridläger, bland annat tillsammans med lokala arrangörer i just Riglos och har därför varit där och sett de enorma kolonierna. Även om vi inte förstår allt de säger på franska förstår vi andemeningen och bestämmer oss för att åka dit.
Riglos är en liten by som ligger precis vid foten av ett antal lodräta sockertoppsliknande enorma bergstoppar. Gamarna har byggt sina bon högt uppe i dem. Ingen i byn förstår något av de 4 språk vi kan tala lite grann på, men vi lyckas få reda på ungefärligt håll vi ska gå på för att kunna kom upp på bergstopparna. Det var vi och några bergsbestigare som gav oss av mot bergen… ;o)
De hängde i ”snören” längs med de totalt lodräta sidorna av löst konglomerat medan vi kämpade i allt för branta rullgrussluttningar med vass mackia och kladdiga växter som enda säkring. Mitt i stupet när orken började tryta och hjärtat bankade som värst funderade man på alla andra ”stolleprov” vi har gett oss in på. Men lite småländsk envishet, lite sönderrivna ben och armar och lite syretörstande lungor, kunde vi så småningom ta oss upp på en platå där vi kunde sitta i några timmar och titta på gamarnas inflygningar mot sina bon. Vid en tidpunkt såg vi 36 gamar hängande på termikvindarna. Helt otroligt fantastiskt!
På nervägen kunde vi sedan se att det hade varit bättre att ta en annan väg för då hade vi kunnat komma till en annan plats där vi även hade kunna studera själva boplatserna på ett säkert sätt utan att störa gamarna. Men det har vi kvar till nästa gång vi kommer till Riglos……
