Cykla för livet

Vuelta a España är den kittlande rubriken på årets cykeltur. Precis som när vi gjorde vår alldeles egen variant på världens största cykellopp Tour de France under år 2007, ska vi under en vårmånad under 2009 ta oss igenom Spanien på ett likartat sätt. Vuelta a España är världens tredje största cykellopp efter just Tour de France och Giro d’Italia och de fantastiska fågelmarkerna i Spanien är något vi alltid drömt om att få besöka under den rätta vårperioden.

Vi ger oss av från Sverige den 21 mars och beräknar återkomma den 18 april.

I år planerar vi inte att cykla en lång sammanhängade sträcka som vi har gjort vid tre tidigare tillfällen.

- 2005 var det sträckan Östersjön – Medelhavet som gällde. Totalt 160 mil från Travemünde till Nice.
- 2006 flög vi till Basel i Schweiz och cyklade 100 slingrande mil genom Tyskland.
- 2008 cyklade vi 135 mil genom ett vårvackert Sverige från Malmö till Sundsvall.

Nu gör vi på samma sätt som i Frankrike 2007 och väljer fyra baser som vi planerar att bo mer eller mindre permanent på. Från dessa gör vi sedan dagsturer eller möjligen kortare turer på några dagar. Vi har bokat biltåg från Hamburg den 22 mars och kommer till Narbonne i södra Frankrike dagen efter. Sedan kör vi de sista 110 milen till vårt startpunkt vid den Spanska atlantkusten mellan Gibraltar och Portugal. Vi har valt ut de fyra områdena efter hur bra de är för cykling med intressanta lågtrafikerade cykelvägar, inte allt för kuperade men med intressanta platser att besöka. Ett av huvudkriterierna har naturligtvis varit att vi vi vill kombinera med att titta på fåglar och växter och hoppas få en del fina bilder på kanske framförallt orkideer och fåglar.

Områdena är inte 100% spikade i dagsläget, utan vi kommer att fatta beslut efterhand men i den preliminära planeringen är det följande fyra som gäller:

1. Coto Doñana. Ett av europas bästa fågelområden, nationalpark, som har bildats i ett flackt deltaområde kring floden Guadalquivir. Perfekt både för cykling och fågelskådning.

2. Extremadura. Ett fantastiskt område i centrala Spanien med allt från stäpp till bergsmassiv med nationalparken Monfragüe. Relativt oexploaterat och kargt.

3. Argon. Ett område i norr som gränsar till Pyreneerna. Här finns bland annat de fantastiska gambergen i Riglos, som vi drömt om att komma tillbaka till.

4. Ebrodeltat. En klassik nationalpark där floden Ebro bildar ett magnifikt delta när den rinner ut i Medelhavet.

Vi har även några andra alternativ och kan komma att inkludera något av dem alternativt utesluta något av dessa ovan, beroende på väder och andra omständigheter.

Hur vi tar oss hem är inte heller beslutat när vi ger oss i väg. Kanske tar vi biltåg från Basel eller så kör vi hela vägen.

Pressmeddelande 2009-03-15

Reumatiker cyklar 100 mil genom Spanien och gör en egen variant på cykelloppet Vuelta a España.

”Jag är så lycklig att jag inte bor i Örebro eller Västerbotten, då hade jag förmodligen suttit hemma i rullstol istället. Så stor skillnad är det nämligen i behandlingen av oss reumatiker mellan olika landsting, säger Bengt Falke.”

”Med den medicin jag får sedan 6 år har jag kunnat återgå till ett fullt aktivt liv. I en del landsting är det tyvärr alldeles för få reumatiker som får denna möjlighet. Det känns oerhört viktigt för mig att visa på vilken skillnad detta kan göra för en reumatikers livskvalitet och bekämpa de skillnader som beror på var i Sverige man råkar bo.”

För sex år sedan kunde Bengt Falke inte längre tvätta håret själv och att bara dra upp gylfen eller knäppa skjortknapparna var en stor utmaning.

-Jag förstod att det bara var en tidsfråga tills jag skulle sitta i rullstol, säger Bengt.

Nu sex år senare är det dags för den femte långturen på cykel tillsammans med hustrun Ulla och de har tillsammans korsat Europa på både längden och tvären. I våras cyklade de 135 mil från Malmö till Sundsvall. I Örebro träffade de den lokala reumatikerföreningen som berättade om den besvärliga situationen för reumatiker där, eftersom ovanligt få patienter får möjlighet till de nya effektiva medicinerna. Detta påstående styrks av SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) rapport:

Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet, SKL 2008

I rapporten framgår det att i exempelvis Örebro eller Västerbotten får mindre än hälften så många patienter som i Stockholm, Värmland, Gotland eller Kalmar län, möjligheten att prova de nya effektiva läkemedlen. Så här skrivs i rapporten:

”Ett viktigt mått på vårdkvalitet är att patienterna har lika tillgång till behandling med biologiska läkemedel, oavsett i vilket landsting de bor. Ett annat kvalitetsmått avser den effekt behandlingen har på patientens hälsa.”

Hur är det då möjligt för en reumatiker att cykla 100-tals mil på några veckor? Svaret finns i just dessa nya biologiska mediciner mot reumatism. Efter år av smärta och tilltagande orörlighet fick Bengt Falke för sex år sedan tillgång till en av dessa så kallade biologiska mediciner. Dessa har hjälpt honom att återta sitt tidigare aktiva liv och projektet ”Cykla för livet” är både en personlig triumfresa men också ett sätt att fästa uppmärksamhet på de nya behandlingsformerna.

- Det är sorgligt att inte fler reumatiker inte får prova de här nya medicinerna. Alldeles bortsett från det oerhörda mänskliga lidandet, kostar det mer för samhället att ha mig långtidssjukskriven eller förtidspensionerad än frisk med behandling. Det är ju självklart. Att det är finns så stora regionala skillnader är en en skamfläck för det Svenska sjukvårdsystemet, säger han!

Bengt Falke säger att det känns viktigt att visa vilken skillnad dessa mediciner har gjort för honom och hans familj. Förra fem år sedan föddes så idén om att på något sätt försöka betala tillbaka en del av allt det stöd och hjälp han fått under den värsta sjukdomstiden. Därför gav han sig ut på cykelkampanjen ”Cykla för livet” för att stödja Reumatikerfonden. Tillsammans med hustrun Ulla cyklade Bengt Falke en fem veckor och 160 mil lång triumfresa från Östersjön ner till Medelhavet. Under resan skickade Reumatikerförbundet ut ett insamlingsbrev som via ett kontrollerat 90-nummer nu har resulterat i drygt 730.000 kr till forskningen. Sedan har det fortsatt med nya cykelprojekt varje år.

I år är det några olika delar av Spanien som ska avverkas under fyra veckor i mars-april. Hela projektet kan följas via en dagbok på Internet,

http://www.falke.nu (där även högupplösta bilder kan hämtas).

Reumatikerfonden BG 900-3195 ger stöd till forskning om de reumatiska sjukdomarna. Fonden följer Stiftelsen för insamlingskontrolls regler och administreras av Reumatikerförbundet.

För mer information kontakta:

Bengt Falke, 070-846 22 99

Annelie Norberg, Reumatikerfonden 08-505 805 37, 0733-68 93 11

Vi körde ner till Hamburg och lastade cyklar, bil och oss själva på biltåget i station Altona. Nästan ett dygn senare är vi framme i Narbonne i södra Frankrike, bara 10-15 mil från gränsen till Spanien. Trots att vi tankat bilen full i Hamburg indikerar den att tanken är totalt tom… Under en orolig stund spekulerar i allt från bensintjuvar till hål i tanken men när motorn och tanken fått lugnan ner sig en stund efter avlastningen från biltåget, visa sig allt vara precis som det ska… och jag drar ett djupt andetag av lättnad.

Omlastning av cyklar

Cyklar och bil på Autozug

Vi lastar om cyklarna till taket igen och ger oss iväg. GPS:en tar oss via Barcelona och Valencia innan vi svänger av inåt landet. Vi börjar leta nattkvarter och hittar den mysiga medeltidsstaden Requena. För oss är den helt okänd men visar sig innehålla en fantastisk gammal stadsdel där vi äter middag och beundrar de kulturhistoriska skatterna i form av torg, byggnader och kyrkor. Helt makalöst.

Kulturhistoria i trånga gränder

På morgonen kör vi vidare ner mot Andalusien och kusten. Vi kommer fram till vårt mål El Rocio vid 6-tiden på kvällen efter att ha sett bland annat  blåskata och tofslärka under dagen… wow. Staden är bland annat berömd för att ha varit inspelningsplats för Clint Eastwoods spagettiwesternfilmer. Men för oss är den framför allt känd som den naturliga utgångspunkten för utforskandet av Coto Donana. Här ligger det legendariska fågelskådarhotellet Toruno där vi har bokat i våra första nätter här nere. Det är precis lika fantastiskt som vi har drömt om och under en liten stund innan det blir för dunkelt hinner vi observera bland annat…. bronsibis, skedstork, styltlöpare, kohäger, rödvingad vadarsvala, skedand, pungmes och mycket annat. Vi har kommit till det eldorado vi hoppats på.

Frame i El Rocio

Idag cyklade vi runt bland några av informationsplatserna i Coto Donana. Först ner till Achebuche och sedan upp till La Rocina.

På båda platserna fanns  det massor med gömslen. Tyvärr har det regnat ovanligt lite så det är ganska lite vatten i våtmarkerna vilket påverkar fågellivet ordentligt. Det känns häftigt för mig att få cykla igen. Tre månader har gått sedan min senaste operation i vänstra axeln och det är fantastiskt skönt att få sträcka ut igen. Lite otränad är jag allt efter operation och efterföljande snö i Småland… men det känns som det kommer att gå snabbt att väcka de gamla andarna till liv igen.

Blåskata

Konsekvensen blev att vi inte såg så mycket våtmarksfåglar men vi fick ändå närkontakt med en av våra drömarter…. Blåskata… som fanns i hundratals nere i Achebuche. Den är verkligen enormt vacker…..

Svarthakad buskskvätta

Vi bor i rena paradiset i El Rocio, med våtmarken precis utanför fönstret. Vi hör både grodor och paddor och fåglar när vi släckt för kvällen och känner oss otroligt privilegierade  som får möjlighet att vara här just nu. Här är nästan inga andra turister och övriga besökare är i huvudsak från Spanien.

I dag tog vi oss över på östra sidan om floden och letade upp ett biflöde som vi fått tips om. Det var ordentligt gropiga grusvägar som gjorde det rejält svårt att ta sig fram. Med jämna mellanrum meandrade biflödet fram på båda sidor om den upphöjda vall vi färdades på och då blev fågellivet med ens superintressant.

Purpurhöna

Kohäger

Vi hade hoppats på att få se framför allt purpurhöna och vi blev rikligt belönade med mer än 30 individer. Dessutom fick vi närkontakt med 4 stycken rallhägrar som vi kunde specialstudera på bara 5 meters håll. Först såg vi dem dem överehuvud taget inte… de smälte helt samman med vassen men när de kände sig trygga med oss gav de sig ut på jakt efter sjungande grodor och annat mums. Helt fantastiskt!

Bronsibis

Det känns som vi har hittat en av de få kvarvarande oaserna och vi vill till varje pris försöka stanna här istället för att hasta vidare. Vi har så många tips på spännande platser att se….   ;o)

Rallhäger

Hotell Toruno i El Rocio