För alla fågelskådare som har varit i Extremadura är Monroy ett bynamn som klingar särskilt vackert. I alla resebeskrivingar jag har läst finns den med som den bästa platsen för att se svartvingad glada och blåkråka. Alltså bestämde vi oss för att cykla till Monroy idag.
Biätarna finns överallt
Problemet med Extremadura är att min hinner inte särskilt många km innan det dyker upp något spännande som måste man måste stanna för att utforska lite närmare och kanske rent av fotografera. Är det inte stora flockar av biätare är det kanske de svarta grisarna som utgör råvaran för kanske den bästa lufttorkade skinkan.
Obestämd skölpadda... vem vet vad det är?
Den kan även vara en oväntad sköldpadda eller ovanligt stora cistrosor som vi bara måste samla frön från. Det finns ett tydligt uppdrag hemifrån när det gäller fröinsamling av cistrosor och detta vara ju bara ovanligt stora och vackra exemplar (om det nu verkligen är cistrosor).
Stor cistros?
Så när det börjar suga i picknicktarmen upptäcker vi att v bara har kommit halvvägs till Monroy. Efter en mysig picknick med utsikt över de västra delarna av nationalparken Monfrague beslutar vi oss för att ändra våra planer och istället vända hemåt mot vårt mycket trevliga hotell istället. Svartvingad glada har vi ju redan sett på Belenstäppen och vi inbillar oss att blåkråka inte har kommit hit från vinterplatserna ännu.
Picknick
Tur var nog det att vi vände, för Ulla har lite ont i ett knä när vi kommer hem till vårt trevliga hotell. Det kan vara priset av lite för hård cykling på otränade vinterbleka kroppar.
Hostellerie de Monfrague... rekommenderas varmt men dåligt internet tyvärr!
Förhoppningsvis lugnar knät sig under de kommande resdagarna… för nu bär det av mot Pyreneerna!!!
