I så många år har vi försökt få se lammgam utan att lyckas. Nu har vi letat upp ännu en plats där det ska vara möjligt, så långt in som möjligt i de högsta och mest orörda massiven i Pyrennerna. Detta är Spaniens äldsta nationalpark (från 1918) och med drygt 15000 hektar är den ganska stor.
Vi gav oss iväg på vandring upp mot de inre delarna och upp mot de platåer där chanserna att få se myrkrypare är som störst. Vi åt en stadig frukost men struntade i att bära med oss någon lunch eftersom vi ju ändå hade en hel del utrustning att släpa på som tubkikare, stativ, spegelreflexkamera och långa tunga objektiv. Ulla har tyvärr fortfarande en del besvär med sitt knä så vi gick ganska långsamt genom snöfälten upp mot den klassiska ”balkongen”.
På väg upp mot "balkongen"
Det tog oss nästan 3 timmar att komma upp dit och ibland var det lite besvärligt. Men beskrivningen i vår guidebok om att det krävdes klätterutrustning kan bara gälla den allra sista biten. Vi mötte några spanska alpinister med full klätterutrustning men de hade varit på högre höjd än vi skulle upp till.
Spanska alpinister i full utrustning möter svenska fågelskådare utan lunch
Vi är lite för tidiga för alpfloran men överallt ser man hur den skjuter upp ur jorden. De har nog bara varit snöfritt i ett par veckor och vi får gå ganska långa sträckor över snöfält. När dagsmejan kommer igång går det hela tiden snöskred från de höga topparna. Vi tycker dock aldrig att det känns hotfullt.
Helleborus
Däremot är det hotfullt med den totala frånvaron av gamar och murkrypare och vi misströstar en aning när vi dricker vår lunchjuice vi har haft med oss som enda matsäck. Vid 3-tiden är det fortfarande helt gamfritt på himmelen och vi bestämmer oss för att gå ner. Ullas knä krånglar så det blir en långsam nedstigning. Vid en kisspaus upptäcker jag plötsligt en gam på himmeln och rusar ner mot Ulla som har tubkikaren men hon har kommit för långt i förväg. Jag stannar och kollar snabbt i handkikaren…. Hmm… misstänkt. När jag väl når Ulla har den försvunnit ur synfältet. Snart ser vi fler gamar men vid kontroll i tuben visar sig alla tyvärr vara gåsgamar. Vi fortsätter neråt och plötsligen uppenbarar sig en helt annan siluett på himmeln. En lammgam! Äntligen! I 30 år har vi försök får se dem och nu var här plötsligt en av de få kvarvarande i västra europa.
Typisk lammgams-profil på allt för långt håll
Under cirka 15 minuter får vi se den patrullera vår dal och så småningom förena sig med ännu en annan individ. De lär ju häcka här i närheten…. jag har adress till gömslen men det får bli en annan gång.
Nu är vi enormt nöjda men aningen hungriga och mycket trötta äventyrare som når paradoren vid 5-tiden efter bara en frukost…. Jag beställer två öl var + en supermacka som aväts på terassen med mycket nöjda miner…..
Bengt skickar triumf SMS till vänner som också är fågelskådare
Ikväll blir det nog Champagne till middagen… skål alla vänner överallt som gillar Champagne… tänker på er!
