Tornfalk
Idag försökte vi ta oss till Valverde-centret och det var ett äventyr. Vägarna var helt hopplösa med ibland meterdjupa hål och man fick verkligen styra med stor koncentration och precision för att ta sig fram helskinnad. Problemet var att det tog ordentligt mycket längre tid än planerat att slingra fram på de sämsta grusvägar vi någonsin sett.
Vädret var i alla fall helt underbart. Temperaturen kröp för första gången över 30 grader.
Detta utvecklades till en av de bästa fågeldagarna i våra liv, så här långt är väl bäst att tillägga. Med en försiktig början med kalanderlärkor, purpurhäger och bråkande ormörnar, stegrades spänningen med två spanska kejsarörnar. Uppe på grusvägen såg vi 4 olika härfåglar som fångade larver och sedan skrapade dem fram och tillbaka i gruset innan de slutligen åt upp dem. Vi vet inte varför de beter sig på detta sätt men misstänker att det är taggar eller gift på larverna de försöker oskadliggöra innan de äter upp dem. Hur som helst var de helt uppslukade av uppgiften så vi lyckades smyga riktigt nära. Betydligt närmare än vi någonsin tidigare har lyckats komma dessa försiktiga och vaksamma fåglar. Fantastsikt!
Härfågel som fixar middagen
På Valverdecentret träffade vi några svenska fågelskådare och fick tips om en lokal längs vår väg hem. Det var en liten cementbro över en kanal där det enligt uppgift finns en koloni med natthägrar med 400 hundra individer. Tyvärr stötte vi upp dem när vi kom så de flög en liten bit åt alla håll. Vi kunde se dem överallt runtomkring och stannade halvgömda i nästan en timme. Då fick en av de mest magiska uppvisningarna i vårt liv. Först kom 2 dvärgörnar, en ljus och en mörk morf, och visade upp sig helt fantastisk fint. Sedan hörde vi ett bekant läte och något svishade förbi över våra huvuden. Det var en jätteflock med biätare, kanske 40 stycken som flög längs med kanalen. Just framför våra ögon började de fiska i vattnet i ett otroligt intensivt surrande och plaskande. överallt var det dykande och flygande biätare. Nästan helt omöjligt att fånga någon av dem på bild.
Fiskande flock av biätare
En biätare är bland det mest färgrika man kan se i fågelvärlden med intensiva färger i gult, rött och grönt. De ser egentligen helt osannolika ut och när en hel svärm snurrar överallt runt om kring en är det en nästan övermäktig upplevelse. Vi var båda alldeles stumma och bara tittade på varandra och skakade sakta på huvudena. Så många gånger som vi har försökt få närkontakt med biätare och nu hade vi dem överallt runt omkring oss…. Problemet är bara att det är närmast omöjligt att fånga dem på bild eftersom vi hade ett långt teleobjektiv och de flyger snabbt och lite vimsigt kring oss.
Dagen avslutades med en intensivt blå kungsfiskare som fräste förbi och sedan var de med både trötta kroppar och knoppar vi kom tillbaka till vårt hotell i El Rocio. Vi har bestämt oss för att stanna ett par dagar till i detta paradis Coto Donana…. ;o)
Kohägrar sitter överallt
