Idag var det så dags för vår variant på bergspriset. Ni vet i det riktiga Tour de France får ju den cyklist som först kommer upp på en känd bergstopp ett bergspris och den som för tillfället har mest bergsprispoäng får cykla med den röd-vit-prickiga bergspriströjan. I Frankrike tycker många att det är bergspriset som är det viktigaste eftersom det är de riktiga specialisterna som viner detta pris medan den gula vinnartröjan får den mest medelmåttige allroundåkaren. Jag vet inte om jag håller med, jag tycker nog exempelvis att Lance Armstrong var rätt OK även i bergen…..
Vårt värdfolk undrade om det inte var läge för oss att köpa ett litet hus här eftersom vi verkade älska bergen och dess djur och växter så mycket. Nog lockar det oss med de stora perspektiven här, med utsattheten för naturens nycker och de makalösa scenerierna här. Vi har i färskt minne när jag nästan inte kunde göra något alls och känner nog att det är fel att binda sig och skaffa sig nya ”dåliga samveten” utan vill i så hög grad som det bara är möjligt bevara vår rörelse- och handlingsfrihet så att vi kan följa våra impulser. Livet är för kort för att låsa upp det vid rutiner, hus och prylar. Men i grannbyn var det marknad och nog är det lätt att bli fångad av charmen i en liten bergsby med getostar, fårkorvar och allat annat en bergsbo behöver.
Hur som helst var vi inte ute efter att tävla med Lans, Jan och grabbarna uppför den enorma Pyreneerstigningarna utan valde en helt annat angreppssätt. Principen var idag att starta högt uppe (det gick inte ända uppe i passet idag på grund av vädret idag) vid vårt Auberge och istället för kämpa uppför, rulla nerför de fyra milen ner till Orolon, som kan sägas ligga vid foten av Pyreneerna. Jag kan försäkra att det var en helt fantastisk cykeltur under de timmar som cyklingen nerför berget varade. Massor med forsärlor, hägrar, en och annan gåsgam sågs på vägen ner. Tres fantastique! Det är en makalös känsla att rulla förbi det ena otroliga sceneriet efter det andra.
För första gången dök också vår ständiga följeslagare Aronsstav upp. Den syntes plötsligt i massor på ängar och fält och i dikesrenar. Väl framme i Orolon inspekterades den berömda katedralen St Marie och det omtalade portvalvet med reliefer från traktens traditioner och historia.
