Lördag, Maj 14. Charmes (Romans) – La Voulte-sur-Rhone, 58,3 km, 3t 35m, 16,10 km/t, 95 möh, 25-30 grader. Varmt och skönt och La Belle Epoque.
När vi vaknade visade det sig att regnet öste ner. Marie-Christine hade varnat oss för det kvällen innan, att om vinden kom från söder – då var det kraftigt regn på gång. Nu tog vi en lång och skön förmiddag med frukost i köket. Patric spelade ny musik han hittat och vi pratade om vår fortsatta cykelväg. Han föreslog att vi skulle ta oss över till den västra stranden av Rhone och följa vägarna där eftersom de är mindre trafikerade av långtradare. Det visade sig senare vara ett gott råd…
Vi bestämde oss för att stanna och äta lunch och sedan ge oss iväg om det så bara hade lättat lite grann. Efter en god lunch hade det lättat lite och blå partier på himlen kunde skymtas. Under dagen fick vi bara några droppar på oss medan de tunga mörka molnen drog förbi på alla sidor. Det var dock en skön värme i luften och det kändes att vi började närma oss Provence. Luften fylldes av doften från alla blommande Akacior och när vi körde igenom små skogsdungar översållade med vita klasar, blev doften totalt dominerande. Fantatstiskt!
Vi korsade Rhone och körde igenom ett antal underbara gamla samhällen, med borgar uppe på bergkanten och stenhusen som kantar huvudgatan. Tyvärr har man även valt att lägga kärnkraftverk och stora fabriker här……
Framåt kvällen hittade vi ett ödsligt hotell nere vid flodkanten. Det var klart präglat av La Belle Epoque och ägarinnan av Bette Midler… med pudel och allt. Vi var nog de enda nattgästerna men trivdes trots detta bra.
Söndag, Maj 15. La Voulte – Viviers (Söder om Montelimar) 55,6 km, 3t 40m, 65 möh, 25-30 grader. Underbart sommarväder.
I dag kollade jag på cykeldatorn och vi har nu kört 142 mil sedan Travemunde och vi har just kört in på den sista kartan fram till Avignon. Det blir nog 1500 km ungefär som vi vi har cyklat för att komma dit.
Just nu cyklar vi i en ganska speciell trakt som präglas mycket kraftigt av att bergen I Ardeche väster om Rhone möter utlöparna från Alperna, vilket gör att det bara blir en mycket smal passage som Rhone, Kanalen, två järnvägar, motorvägen och ett antal små vägar ska klämma sig fram igenom. Och så väljer man att lägga ett kärnkraftverk här… vilka enorma konsekvenser det skulle bli vid ett haveri!
Dessa trakter har naturligtvis alltid varit viktiga och vi hittar många minnesmärken om stupade från olika krig och från avrättade motståndsmän. På höjderna ser man slott och borgar som har vakat över denna trånga och viktiga passage och om man hade haft tålamod hade man kunna fånga, pråm, tåg, långtradare och flyg på samma bild. Vi hade gärna velat lägga mer tid på att titta närmare på gamla byar, kloster, kyrkor och borgar, men det får vi spara till ett annat tillfälle nu när vi har upptäckt trakten.
För vi har även hittat ett ställe att bo på när vi kommer tillbaka. Det är en oansenlig Gite de France, som klättrar upp på en bergsida med hus, trädgårdar och uteplatser i ett antal etager. Värdparet är konstnärer som har tillbringat ett antal år med att utforma detta ställe efter sina egna huvuden. Underbart individuallistiskt och fantasifullt och inte riktigt färdigt, kan man nog sammanfatta det. Vi trivs här och planerar att ta en vilodag här i morgon, för att hinna utforska omgivningarna lite bättre. Man ser ner mot Rhone ifrån sovrumsfönstret och grodorna hörs sjunga samtidigt som doften från Akaciorna strömar in genom den öppna dörren.
