Måndag, Maj 16. Viviers, 23 km, 69 möh, 25 grader. Vilodag, tvätt och utforskande av Viviers
Vi har varit lite generande när många har skrivit om imponerande kämpainsats och liknande i gästboken. Vi har inte riktigt känt igen oss eftersom vi bara tycker att vi har haft en fantastisk tid. Visst det har varit uppförbackar ibland, motvind, regn och svårt att hitta… men kämpigt, Nähhh!
Efter dagens insats förstår vi lite bättre vad kämpigt betyder, men mer om det senare.
Igår hade vi som sagt en vilodag, vi stannade kvar hos vår konstnärsfamilj och cyklade in till den lilla staden Viviers för att utforska den närmare. Katedralen som heter Notre Dame de Rhone ligger högt uppe på en klippa och vakar över både floden och staden. Den har en fantastisk kupol men är sedan avhuggen på något konstigt sätt. Kanske fick det inte plats mer uppe på klippan. Hela staden/byn är helt underbar och lite sömnig på något sätt. Massturismen verkar inte riktigt ha upptäckt den riktigt och det finns faktiskt inga hotell eller liknande inne i staden. Man får till och med leta lite för att hitta någonstans att äta. Nere vid den lilla hamnen hittar man de obligatoriska metarna (det du, Jönsson). De har funnits under hela vår resa längs floder och kanaler i Tyskland och Frankrike. Mest metar de Karp-fiskar men här var det en liten fisk som heter Mengure, eller något liknande, och som är absolut delikat enligt vår lokale expert. Hur som helst går de in för sitt mete med samma frenesi i både Tyskland och Frankrike och har massor med utrustning, spön och lådor…. för att bara få några timmars lugn och ro. Vi har sett några få som spinnfiskar i de olika dammar och deltan vi har cyklat förbi men det är inte lika vanligt som i Sverige.
På kvällen gick vi en runda i den lokala mackian och hade hoppats på att hitta någon ny orkidee men de enda vi upptäckte var eventuellt någon Nattskärra.
Tisdag, Maj 17. Vivierre – Avignon, 71,8 km, 4t 43m, 15,20 km/t, 11 möh, 20 grader. Camargue
Så var det där med kämpigt. Idag har vi i dagsregn, backar och tung trafik tagit oss ner till Avignon. Idag har vi verkligen tagit till oss alla uppmuntrande inlägg i gästboken när det gäller kämpa och liknande. På slutet cyklade vi i hällregn på något som i Sverige definitivt hade betecknats som motorväg. Med stor pondus har vi banat oss väg bland långtradare och vanliga Franska vägamarodörer. Till slut lyckades vi, lämpligt uppiggade av pallade nyskördade Franska körsbär, leta oss fram till centralstationen i Avignon. Vi tog in på närmaste granne, hotell Ibis, för att så enkelt som möjligt kunna ta tåget till Nice imorgon.
Sammanfattningsvis har vi nu cyklat nästan exakt 1500 km, åkt tåg under två etapper, och upplevt en alldeles förfärlig massa underbara manniskor och sett en otrolig mängd spännande saker. Våra liv har blivit rikare och nu ska vi avsluta med ett par förhoppningsvis sköna dagar i Nice och sedan reser vi hem för att återförenas med våra underbara barn.
Om en vecka på torsdag är det så dag för mig att åka till Västervik för att få en ny påfyllning med mitt livselexir, Remicade… som i praktiken har gjort allt detta möjligt. För att mitt liv ska kunna fungera så bra som det gör just nu, måste jag få en ny infusion var sjätte vecka. Det är vår förhoppning att fler ska kunna få möjlighet att skörda frukterna av den moderna forskningen inom Reumatologin. Var vänliga och gå in på Reumatikerförbundets webbsida (se länken högst upp till höger) och se hur ni kan bidra till den reumatologiska forskningen.