Bakgrund:
En dag för 5 år sedan, när vi var ute och vandrade i skogen, märkte jag plötsligt hur obekväma mina vandringsskor var. Jag hade ordentligt ont i fötterna och fick
byta skor med vår son, för klara av att gå hem. Några månader senare körde vi bil ner till Provence. Det som alltid varit ett nöje blev till en plåga eftersom mina axlar värkte så mycket när jag körde. Med på resan var en sjuksköterska som uppmanade mig att kontakta läkare när vi kom hem. Jag som inte ens hade en patientbricka och i stort sätt bara varit på sjukhus när barnen föddes….
Ett halvår senare fick jag så diagnosen Reumatoid artrit och förvandlades på ganska kort tid från en intensivt motionerande och mycket engagerad person, till en orkeslös halvinvalid som kämpade med att komma ur sängen, klä på sig, hasa sig ner för trappan för att sedan knappt kunna komma in i bilen. Att knäppa skjortknapparna blev en prövning och att lyfta vattenkokaren för att brygga kaffe en stor utmaning. När sömnen störs av ständig smärta förlorar man snabbt koncentrationsförmågan och förmågan till långsiktighet och planering. All min kvarvarande energi gick åt till att klara vardagen och mitt arbete och jag har klarat dessa fem år utan några sjukskrivningar. Det säger kanske mer om min envishet än om mitt förstånd. Motionerandet fick reduceras till lite cyklande. Jag provade ganska många olika mediciner utan någon större effekt. Jag som inte ens ätit huvudvärkstabletter eller antibiotika på över 20 år, fick nu acceptera att det var cellgift, malariamedel, kortison och anti-inflamatoriska tabletter som ingick i rutinerna.
Våren 2004 fick jag så en av de nya biologiska medicinerna och har sedan dess gradvis kunnat återvända till ett ganska normalt liv. Cyklandet har övergått från ett smärtsamt kämpande till att vara en symbol för frihet och självständighet. Jag arbetar några dagar per vecka i Stockholm och resten av veckan på distans från hemmet mellan Vimmerby och Hultsfred. Jag har skaffat bra cyklar på båda dessa ställen och försöker hinna med en runda varje dag och det har snart blivit 200 mil sedan den första infusionen i Mars. Frisk är jag ju inte men ändå så pass återställd att mycket i vardagen kan fungera.
Nu när krafterna återvänder och jag mirakulöst kommer tillbaka till livet, känner jag att jag på något sätt vill försöka tacka och ge något tillbaka till sjukvården och den fantastiska personalen där men även till den medicinska forskningen och läkemedelsbolagen och utifrån vad jag har berättat ovan har jag följande idé.
Idé:
Tillsammans med min hustru tänker jag mig en sorts triumf-resa på cykel från Sverige via Tyskland och Frankrike ner till Medelhavet, för att hylla dels min personliga återkomst till livet och dels alla de individer, institutioner och företag, som är inblandade i att lindra effekterna av denna folksjukdom och så småningom eventuellt finna lösningen på gåtan.
Tanken är att genom denna symbolhandling fånga lite medialt intresse kring vad som faktiskt sker kring denna invalidiserande sjukdom och därigenom kunna samla in pengar till den medicinska forskningen inom detta område. Kanske kan det även ge lite hopp och inspiration för andra som är drabbade.
Praktiska detaljer:
• Själva insamlingen sköts av Reumatikerförbundet så att det seriösa syftet inte ifrågasätts.
• De insamlade pengarna disponeras av Reumatikerförbundet för att förstärka deras forskningsfond och stödet till den svenska reumatologiforskningen.
• Triumf-resan pågår under en dryg månad mellan två behandlingar i vår och kan följas via denna webbsite, kompletterat med inslag i olika medier. Reumatikerförbundet kommer också att ha nyhetsblänkare och länkar hit under våren.
