Horb – Tübingen, 40 km, 3 timmar, 12,90 km/t, 165 höjdmeter, 15 – 20 grader.
Ännu en helt underbar dag. Fina cykelvägar som under förmiddagen slingrar sig fram mellan berg, flod, vägar och järnväg. Efter lunchen i Rottenberg kommer vi ut i det öppna bäcken som omger den fantastiska staden Tübingen. Här är det istället vidsträckta slätter där de om givande bergen bildar pastorala kulisser på avstånd. Man ser att de är ganska höga eftersom segelflygplanen söker termiken i deras närhet, på samma sätt som rovfåglarna gör. Vi kommer ut till ett öppet fält där ett antal vuxna barn, läs gubbar, håller på och flyger med radiostyrda segelflygplan. Det är helt fantastiskt att se den precision med vilken de hanterar sina hemmabyggda flygplan. De har förmodligen hållt på att bygga på och förfina sina skapelser och nu kommer vi när det för första gången i år är dags för att provflyga. Stämningen påminner om de man har sett på naturfilmer när fågelungen för första gången ska kasta sig ur boet för att testa om vingarna bär. Det är helt uppenbart att det betyder något extra för dem att vi, totala främlingar har kommit dit, stannat och parkerat för att titta på deras flygturer. Efter en fantastisk uppvisning kommer ”chefen” fram till oss. liksom för att kolla vad vi tyckte, och även om de krashade det enda motorplanet vill de verkligen veta vad vi tyckte. Vi framför vår beundran både med flygkonsterna och med byggkvaliteten och de verkar uppskatta detta. När de ser vår flagga frågar de också en hel del om vår cykeltur, precis som många andra gör.
Här umgicks folk if alla åldrar och från alla möjliga olika bakgrunder. Jag kan kan ibland känna ett visst vemod över att vi som lever i den kalla, karga nord inte riktigt klarar att leva tillsammans på ett enkelt och öppet sätt. Vi umgås allt för sällan utan krav på varandra, utan träffas vi utanför arbetet krävs det oftast någon ursäkt till att det sker. Här nere i resten av Europa känns det ofta som om människor har närmare till varandra och det det där med att vara duktig eller att duga, inte riktigt är lika viktigt. Det har större betydelse att vara en vänlig människa och faktiskt bry sig om andra. Jante-lagen är trots allt en nordisk uppfinning! Här nere möter man ofta manniskor som utan baktankar bara tar kontakt och vill prata. I norden sitter var och en hemma ho sig och trycker, var och en för sig, istället för att umgås med andra på enkelt och okomplicerat sätt. Det är inte konstigt att det finns så många ensamma och olyckliga människor….
På kvällen när vi har checkat in på vårt hotell i Tübingen går vi en lite runda i staden. Det märks verkligen att det är en studentstad. Här pluggade Ullas mamma på tidigt 40-tal och imorgon när vi tar en vilodag här, ska vi försöka se en del av de platser hon pratar om från sin ungdom här. Det märks verkligen att Tübingen är en en studentstad och vi får kraftiga ”flashbacks” från vår studenttid i Lund. Vid fontänen framför katedralen står en ung kille som mycket skickligt framför gamla favoritlåtar med ett öppet gitarrfodral framför sig. Vi gräver fram lite småpengar och kastar i fodralet. Vi trodde han var en ung engelsk vagabond som spelar sig fram genom Europa men han svarar på perfekt tyska…. Danke Schön!