
Tisdag 3 maj. 55 km på 3,29 timmar ger 15,80 km/tim snitthastighet, 9-16 gader
Nu har vi kommit ganska långt på vår cykeltur. Vi har passerat Linz och har bara 3-5 dagar kvar på själva cyklingen. Efter ett par dagar i Wien ska vi sedan ta våra cyklar på tåget tillbaka till Donaueschingen. Vi vet bara att detta ska vara möjligt men har inga detaljer om hur det ska gå till så lite ovisst är det ju…
På kartan här kan man se hur långt vi har kommit och det går ju att skymta Wien en liten bit till höger om där den röda linjen slutar.
Byn där vi övernattar är ovanligt ointressant och det mest spännande är nog den vajerfärja som transporterar bilar och cyklar över Donau. Den sitter fast i en vajer och genom att snedställa färjan mot strömmen låter den strömmen trycka över färjan till andra sidan. När den ska tillbaka snedställer dom bara färjan åt andra hållet. Smart, ekonomiskt och grönt!
När vi vaknade i morse regnade det ganska intensivt och himlen var jämngrå så vi bestämde oss för att ta det riktigt lugnt och invänta förhoppningsvis bättre väder. Gasthofet har ingen egen frukostservering så vi får gå upp i byn och äta resans dyraste frukost på ett café. överhuvud taget var det ett märkligt Gasthof där all personal var helt ny men läget precis nere vid floden kunde inte ha varit bättre.
Framåt 12-tiden lättade regnet och övergick i duggregn och vi gav oss iväg med regnkläder på. Den första milen in till Linz gick bredvid en större väg och sedan tog 1 mil långt industriområde över. Stanken av äckliga kemikalier var rätt otäck och jag fick obehagliga flashbacks från mina kemistudier från Lunds universitet.
Snart fick vi som väl var en härlig medvind och vi forsade snart fram i en medelhastighet av 24 km/tim nere på flodbanken. Det var verkligen en härligt känsla…. som fick ett plötsligt och oväntat stopp. I den lilla byn Au ropade folk något åt oss och vi trodde de vinkade glatt men några hundra meter längre fram var cykelledsskyltarna överkryssade och det var en bom över vägen.
En man kom ikapp oss och berättade ett det pågår ett stort dammprojekt och att det inte går att cykla på Donau Radweg här och några mil framåt. Han gav oss en karta som visade på en alternativ väg. Konsekvensen var uppenbar att vi inte skulle nå fram till den planerade byn utan vi fick leta upp något alternativt ställe på färdvägen. Ulla frågade ett par byggjobbare som tipsade om ett trevligt gasthof i byn Perg där vi turligt nog fick det sista dubbelrummet.