Sista etappen, torsdag den 15:e maj

By | 15 maj, 2008

Hassela – Sundsvall, 57,5 km, 4 tim 17 min, 13,40 km/tim, 561 höjdmeter, kallt och regn, 5 – 15 grader

Vi hade avtalat med Reumatikerföreningen att vi skulle vara framme i Sundsvall vid 16-tiden eftersom de planerade en officiell mottagning och avslutning på stora torget. Det gjorde att vi fick gå upp lite tidigare än vanligt så att vi kunde vara något så när säkra på att hinna fram i tid. Dessutom hade vi sett på kartan att det skulle bli en ganska backig dag så det gällde att ha lite marginaler.


Den sista snön?

Vädret var lite uselt som dagen innan och i backarna nordost om Hassela var temperaturen nere på 5 grader igen och det började faktiskt snöa lite grann. När vi var som högst låg det faktiskt lite snödrivor i skogarna samtidigt som vitsipporna blommade. Jag tror att vi har sett vitsippa i stort sett varje dag under cykelturen och även om det närmast var vinter när vi lämnade Hassela idag var det vårväder när vi kom in i Sundvall med 15 grader. Så det känns faktiskt som vi har uppfyllt våra planer på att ta med oss våren upp genom Sverige!


Vackra sista mil!

Sista biten var det dramatiskt vackra scenerier som vi gärna återkommer till när vi har lite mer tid och inte behöver ösa på som vi gjorde nu för att försöka komma fram i tid. Strax utanför staden mötte Anita upp i sin bil. Hon är ordförande i reumatikerföreningen i Sundsvall och hon hade med sig reumatikergröna (skrikande ill-ljusgröna) västar till oss och skulle guida oss in till torget. Lite längre fram stod de första fotograferna och filmarna. Vi försökte få till en snygg formation men misslyckades rätt kapitalt. Istället stämde vi möte med dem på torget och berättade vilken väg vi skulle komma så att de kunna få fler chanser.


Mottagning på torget i Sundsvall

Reumatikerföreningen hade fått polistillstånd för att ta emot oss och jag kan ju tycka att de är ganska udda att det ska behövas för en aktivitet som denna. Det var ganska många som ville prata med oss på torget och varje journalist vill ju ha sin stund för sig själv så tiden rann snabbt iväg och vi var tvungna att avbryta för att hinna förbereda oss lite till kvällens övningar. Snabb incheckning på hotellet, rekordsnabba duschar och 45 minuter senare var vi redo igen. Ann plockade upp oss utanför hotellet och skjutsade ut oss till Folkets hus. En liten tapper skara hade kommit för att höra på vår berättelse och få möjlighet till att diskutera och ställa frågor. Vi tyckte det var mycket trevligt och gladde oss åt det stora intresset och alla frågor.


Vilken häftig cykel!

Tillbaka in till staden och nu via PO:s cykel. Jag hade ringt tidigare till dem och bett dem spara några tomma cykelkartonger och de hade sparat dem på baksidan av sin affär. Vi stoppade in fem stycken i Anns och Annelies bilar och körde dem till hotellet där vi hade fått ställa cyklarna i en skyddad port. Allt för att vara så förberedda som möjligt för en ganska tidspressad fredag.

Så avslutades kvällen på en Kinesrestaurang tillsammans med delar av styrelsen. Vi hade ett par trevliga timmar där, tack för dem och den goda maten vi blev bjudna på! Vi vill också passa på och tacka för ett välarrangerat mottagande som klaffade precis så bra som vi hade hoppats. Vi blev så hjärtligt välkomnade och det kändes verkligen bra för oss att efter nästan en månad i sadeln göra ett så tydligt och bra avslut tillsammans med er!

Årets cykeltur har ju med nödvändighet varit betydligt mer detaljplanerad än tidigare år och det hade inte behövts någon större olycksändelse eller sjukdom för att schemat skulle riskera att spricka. Trots min magsjuka (matförgiftning?) i början och Björns begynnande förkylning har ju allting klaffat över förväntan. Vi har några riskmoment i morgon fredag…..

Kvällen avslutades på vårt hotellrum med en välförtjänt bubbelskål! Både för detta lyckade projekt och för framtida äventyr! Inget av detta hade ju varit möjligt utan mitt ”livselexir” och det förtjänar minsann också en skål! Vi hoppas att detta projekt har bidragit till att några fler har fått upp ögonen för vilken skillnad en fungerande medicinering kan göra för en reumatikers livskvalitet!

Kommentera