Regn och kyla, onsdag den 14:e maj

By | 14 maj, 2008

Delsbo – Hassela, 42,7 km, 3 tim 16 min, 13,00 km/tim, 528 höjdmeter, kallt och regn, 5 grader…. huh!

Till frukosten fick vi ett fint skådespel utanför fönstret. Ett knippar hade uppvisning. Hanen spelade för fullt på det mycket speciella sätt de gör. Huvudet läggs bakåt på ryggen och näbben rakt upp och så skvätter de vatten med fötterna. Honan låtsades vara helt ointresserad och dök efter mat hela tiden. Det är inte fö inte de tillhör gruppen dykänder. Det hela utspelade sig precis utanför vårt fönster så det var nästan som att sitta i ett gömsle. Vi drog ut på frukosten och våra förberedelser eftersom det regnade och vi hoppade att det skulle upphöra tills det var dags att ge sig iväg. Vid klockan tolv gav vi upp och insåg att det nog var frågan om dagsregn.


Regnkläder på för första gången på en månad!

Så idag fick vi alltså vår beskärda del av regn och kyla. Termometern kröp faktiskt ner till bara 5 grader, det är 24 grader lägre än värmetoppen på 29 grader lördagen den 10:e. Det är bara 5 dagar sedan! Dessutom småregnade det under hela dagen vilket gjorde att vi fick köra med regnkläder på. Då är det extra viktigt att inte köra för hårt så att man blir svettig och blöt inifrån istället för av regnet.

Från vår övernattning i Svanbacken strax norr om Delsbo körde vi norrut vi Bjuråker och Friggesund, där vi svängde av på väg 305 mot Hassela. Några kilometer in på den vägen börjar så stigningarna. På ett par kilometer stiger vägen 200 meter och då är det svårt att undvika att bli svettig. Jag bestämde mig för att gå uppför backarna här och det var nog ett bra drag. Över huvud taget tog vi det mycket lugnt. Vi åt en snabb och tämligen kylslagen lunch i en fallfärdig busskur som i alla fall gav lite skydd mot regnet.


Lunchdags

Trots regnet, kylan och backarna, höll vi humöret uppe och gladde oss åt att det inte var någon särskilt lång etapp idag. Den sista biten in mot Hassela var det mycket nerförsbackar, så den sista milen gick ganska snabbt. Ulla och Björn var framme en stund innan mig och Björn stod redan i duschen och försökte värma upp sig efter den kallaste dagen hitills.


En vacker bro

Pensionat Björken i Hassela var ett av de få ställen mot slutet som jag hade fått bekräftelse från innan vi gav oss av. Åmot och Hassela var två av de byar som det var kritiskt för oss att få besked om övernattning och mat innan vi gav oss iväg, eftersom det var så långt till andra alternativa orter. Carina hade på ett mycket betryggande sätt övertygat mig om att hon skulle ta hand om oss när vi kom hit till Hassela. Nu gjorde hon det med riktig Pyttipanna gjord på stek, rödbetor och stekta ägg. Mums! Det värmer en frusen själ!

Kommentera