Carl Larssons Sundborn, fredag den 9:e maj

By | 9 maj, 2008

Stora Tuna – Svärdjö, 59,5 km, 4 tim 4 min, 14,60 km/tim, 452 höjdmeter, sommarväder, upp till 26 grader varmt

Buskåkers gästgiveri

Vi vaknade av att Ullas telefon ringde. Det var en av kollegorna från mitt gamla jobb som sett på vår blogg att vi var i närheten. Vi bestämde träff längre fram på dagen och Helene sa att hon skulle fixa en picknick åt oss! Jättetrevligt tycker vi!


Årets första Liljekonvalj

Direkt från gästgiveriet kunde vi anknyta till Sverigeleden som vi följde ner till sjön Runn. Det var makalöst vackra omivningar med mjuka kullar, Dalälven och så småningom denna vackra sjö. Vid Torsång korsade vi Dalälven och svängde österut från Sverigeleden. Vi körde öster om sjön Runn genom oerhört vackra omgivningar upp mot byn Vika. Därefter norrut på en lite större väg upp till Staberg. Här håller man på att anlägga en cykelväg en bit ifrån vägen. Det ser väldigt lovande ut men vi är lite rädda för att man tänker spara in på själva beläggningen och därmed göra den närmast oanvändbar. Ett studiebesök nere i Europa rekommenderas till ansvariga beslutsfattare! Cykelvägar måste vara asfalterade för att kunna användas av fler än mountainbikecyklister som exempelvis, de som kör på racercykel med smala däck, liggcykel med små däck eller de som åker rollerblades.

Vid herrgården Staberg strålade vi samman med Helene som hade dukat upp en suverän picknick på en rutig duk under ett träd på gräsmattan framför herrgården. Det såg helt perfekt ut… och det var det också! Det var både gott och vi fick en trevlig pratstund, tack för det Helene!


Picknick med Helene

Belåtna och med fyllda magar styrde vi färden vidare norrut upp mot Sundborn. Perfekt tajming för en guidad tur skulle just starta och Ulla och Björn hängde på medan jag tog en siesta i parken. De var djupt imponerade över fantasifullheten och hur smakfullt allt var gjort. Carl och Carin fick ju huset av Carins föräldrar och byggde sedan på det bit för bit vilket har gjort det väldigt överraskande och spännande. Det märks tydligt hur mycket tanke och omsorg de har lagt om varje detalj. Lite ångrar jag att jag inte följde med men jag behövde verkligen min siesta.


Carl och Carin Larssons Sundborn

Sedan hade vi ett par mil kvar upp till Svärdsjö där vi hade bokat övernattning på Pensionat Trollsjö. Vi blev alldeles överrumplade över hur vackert det låg. Precis nere vid en spegelblank sjö låg dessa vackra strålande hus och vi var i stort sätt de enda gästerna. Vi såg i alla fall inga andra även om det hördes små ljud ibland. Värden var enormt underhållande med sin kluriga torra humor och han berättade små historier som man inte riktigt förstod hur de hängde ihop förrän en stund efteråt. De hade fixat en god middag oss som vi även idag kunde äta utomhus, det var hur skönt som helst.

Kommentera