Avslutning i Nice, Maj 20

By | 24 april, 2005

Fredag, Maj 20. Avignon – Nice

Så var vi framme i Nice. Vi hade ju planerat att åka tåg från Avignon till Nice för att sedan flyga hem via Köpenhamn. Det blev lite mera dramatiskt än planerat…. På stationen i Avignon gick Ulla för att rekognosera hur vi skulle kunna få cyklarna till rätt perrong när vi väl fick reda på vilken det var som gällde. En ”hjälpsam” person passade då på att stjäla Ullas plånbok! Efter att ha spanat runt lite fick hon syn på honom lite längre bort i en kulvert mellan perrongerna. Handlingskraftig som hon är konfronterade hon honom med ett besviket :
Monsieur!
Efter diverse palaver fick hon slutligen fram handen han höll bakom ryggen och kunde ta tillbaka sin plånbok. Han verkade förstå hennes besvikelse över honom och sa då:
Pardon!
Slutet gott alltså!

Det var en ganska stökig tågresa med en razzia ombord med ett stort antal tågkontrollanter, för att ta fast tjuvresenärer. Det var tydligen normalt att de drog i handbromsen, ryckte åt sig något obevakat bagage från intet ont anande passagerare och rusade ut över fälten, när kontrollanterna var i antågande. Nu var det ett så massivt pådrag att de inte hade någon chans. På stationen i Toulon väntade ett uppbåd av poliser med kulsprutepistoler, batonger och hela arsenalen. Småpojkarna fick genomgå kroppsvisitation stående med spretande armar och ben mot en vägg, precis som i den värsta gangsterfilm. De enorma klasskillnaderna mellan de många nordafrikanska invandrarna och de oerhört rika vita i sina muromgärdade palats, är naturligtvis grogrund för allt möjligt. Viadukterna som var affischerade med rasisten ”Le Pen for President”, får naturligtvis sin förklaring ur allt detta.

Väl framme i Nice mötte vi för första gången en annan liggcyklist. Vi hade tidigare bara i all hast blivit omcyklad av en vrålsnabb ”lowrider” när vi hade en paus och så några trehjulingar avsedda för handikappade. Vi trodde nog att vi skulle få se betydligt fler liggcycklar nere i Europa. Vår nye bekant heter Robert Xavier och kommer från en mindre fransk stad, där det faktiskt finns ett antal liggcyklister, eller liggister som de väljer att kalla sig i bland. De är nog mera inriktade på snabbcykling än på touring och verkar inte ha något emot och även köra på de större och mera trafikerade vägarna. Han körde på en Optima Baron som har 26”-hjul både fram och bak. Det kändes nästan lite ironiskt att det först vid resans slutmål skulle dyka upp en annan liggist och korsa vår väg.

Efter ett par sköna dagar i Nice, var det så dags att knyta ihop säcken och avsluta denna del av projektet. Vi cyklade sakta längs med Promenade de Anglais ut till

flygplatsen mellan Nice och Cannes. Där gjorde vi i ordning cyklarna och checkade sedan in. När cyklarna var försedda med normala bagagetaggar lämnade vi in dem vid disken för skrymmande bagage. På motsvarande ställe hämtade vi sedan ut dem i Köpenhamn. Vi tog av packmaterialet från växlar och andra känsliga delar och justerade in styren med mera. Slutligen kunde vi ta Öresundståget över bron till Malmö och äntligen återförenas med våra barn.

Sammanfattningsvis har detta varit en fantastiskt inspirerande och alldeles underbar resa. Vi kommer att försöka ta vara på alla våra erfarenheter och göra något liknande någon annan gång.

Reumatikerförbundets insamling pågår just nu för fullt och insamlingsbrevet som jag skrev under resan skickades ut i andra halvan av maj. Så snart jag vet resultatet av insamlingen kommer jag att skriva om det här.

På något sätt tänker vi oss också att försöka dokumentera det hela lite mer omfattande. Just nu sitter jag på en Ö nere i Kroatien och skriver på vad som förhoppningsvis ska kunna bli en bok om bland annat resan men även om en del annat i livet som det känns viktigt att skriva om. Framtiden får utvisa vad resultatet blir..

Kommentera